publicerad: 2010
UNDERLIG un3derlig2, adj. -are ((†) superl. -st Schroderus Modersch. A 4 a (1642)). adv. = (†, Gevaliensis Jos. 50 (1601), Ehrenadler Tel. 162 (1723)), -A (†, OPetri 1: 154 (1527), Fryxell Ber. 2: 202 (1826)), -EN (†, Hansson Norman 33 (c. 1550), NPs. 635: 1 (1921)), -T (RP 2: 103 (1631) osv.).
Ordformer
(under- (v-, w-) 1523 osv. undor- 1547. unner- (w-) c. 1580–1690. wnndird- 1590. -lig (-ii-, -gh) 1523 osv. -ligen (-gh-), adj. 1536–1673. — n. sg. o. adv. -ligit (-gh-, -et, -eth, -idt, -ith, -itt) 1523–1821. -ligt 1708 osv.)
Etymologi
[fsv. underliker; jfr d., nor. underlig, fvn. undarligr, som väcker undran, mlt. wunderlik; avledn. av UNDER, sbst.]
1) (numera bl. tillf.) förunderlig, sällsam; fantastisk; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: som sker gm ett under l. som innebär l. liknar ett under, mirakulös; jfr UNDERSAM. Stoor och vnderligh äro thin werk gudh alzwållugh. Upp. 15: 3 (NT 1526). Vår staat haffuer offta synts att luta, doch ähr han likquäl, genom Gudz nåde, unnerligen conserverat. OxBr. 3: 205 (1630). Doch Herren Gudh i Himmelen halp osz vnderligen, att Wädret och Stormen in på Dagen begynte något taga aff. Willman Resa 187 (1667). Apokrypherna hopa det underbara (rättare det underliga eller mirakulösa) i stora oformliga massor. Melin JesuL 1: 67 (1842). På andra sidan hägrade blåa skogshöjder som jag inte upptäckte förrän de där höstdagarna kom med sin underliga klarhet. Nilson MessTräb. 23 (1990).
2) svår att förstå l. förklara, besynnerlig, egendomlig, märklig, konstig. Maa tw weta Anderss Sijmanson ath mig tycker ganska vnderligeth wara At om hwath ærende iak skickar tiith nidt tet skickes ganska selsynth Saa at tet komber ecke fram i tiidt och tyma. G1R 1: 60 (1523). Thetta Brefwet (är) medh en sådan vnderligh och vpblåst Styl skrifwit, at man nepligen gissa kan, hwad hans Begäran är. Schroderus Os. 1: 592 (1635). Hela Staden är om afton uplyst med lyktor, och har iag allena ved mit huus 7 stycken, som kommer Turkarne underligit före. BrinkmArch. 1: 148 (1712). I en tid, då alla villa växa öfver de andra och alla ordningar som äro gambla ikulkastas, så är eij underligit at kricksbefället och vill äflas på sitt sätt. HT 1915, s. 262 (1771). Folk har så underliga idéer. Gustaf-Janson ÖvOnd. 56 (1957). Mangårdsbyggnaden var ett underligt hus med långa, obegripliga korridorer och rum, som tycktes utslängda på måfå. Anderson Brev. 261 (2004).
3) [eg. specialanv. av 2] om person: udda l. märklig l. konstig l. kufisk l. egen; i sht förr äv.: rubbad l. tokig l. störd; förr äv.: egensinnig l. självsvåldig o. d. Szå westh tu och wäll, ath her Erick Flemmingh är en sielsind ock vnderliig man, ther föge fasthett opå byggiendis är, Ock forthenskuld kunne wij föge haffua ath litha eller förlata oss till honum. G1R 13: 43 (1540). The hade 8 suenske dränger till läre, men M. Gilius war vnderlig tilsinnes och kunne icke sämies m(ed) them och gaf them förthenskuldh förloff igen. 2SthmTb. 6: 434 (1581). Ni må tro det är ett original. Jag kan inte beskrifwa hwad han är underlig. Ristell Vis. 18 (1787). Han hade blivit underlig vid regementet och gick och grubblade. Moberg Sold. 109 (1944). Jag läser men blir underlig till mods av New York-skildringarna. GbgP 9/10 2001, s. 23.
Avledn.: UNDERLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara underlig; äv. (o. i sht) mer l. mindre konkret, om ngt som är underligt.
1) (numera bl. tillf.) till 1. Linné Bref I. 5: 335 (1744). Uti mit förra Bref har jag allenast talt om de extraordinarie Naturens Phenomener, och om gamle Städers upgräfningar häromkring samt Antiquiteter; med et ord, om sådane Underligheter, som icke finnas tilsammans på något ställe i Werlden. Björnståhl 1: 261 (1771).
2) till 2, 3. Han är så ledse vid underligheter och absurditeter. Bark Bref 1: 106 (1703). Hvad motiven angingo till att fru Taube föröfvat det brott, hvarför man nu anklagade fröken F. ville tal. hänvisa till vittnet Berggrens vittnesmål rörande fru Taubes underlighet. GHT 1898, nr 31, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content