UNDULATOR un1dɯla3tor2 l. -du-, r.; best.: -n; pl. -er -latω4rer.
1) (förr) om visst slags vid telegrafering använd mottagningsapparat vari signalerna registrerades i form av en våglinje. TT 1885, s. 155.
2) (i fackspr.) om arrangemang av magneter i partikelaccelerator (varigm elektronerna styrs i en vågformig bana). En s k undulator – en rad permanentmagneter som sitter i en av elektronringens raksträckor och får elektronerna att röra sig i sicksack som på en slalombana. DN 30/1 1987, s. 17.
