SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2011  
UNDULATORISK un1dɯlatω4risk l. -du-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. undulatorisch, eng. undulatory, fr. ondulatoire; till UNDULATION l. UNDULERA]
(i sht i ä. fackspr.) om rörelse l. ström (se STRÖM, sbst. 6) o. d.: som går i vågor, vågformig. Den undulatoriska eller vågformiga rörelsen är den vanligaste (vid jordbävningar). Lindström Lyell 297 (1859). Skall klangfärgen kunna tydligt framträda vid telefoneringen, måste de elektriska strömmarna nödvändigt vara undulatoriska, d. v. s. sådana, att styrkan ökas eller minskas successivt och ej genom tvära slutningar eller afbrott. 2UB 3: 495 (1897).
Spoiler title
Spoiler content