SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2011  
UNIKA ɯ4nika, sbst.2, r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. -c-)
Etymologi
[elliptiskt för ssg med UNIKA, sbst.1, sannol. i sht UNIKA-BOX]
föremål (särsk. väska l. kartong l. låda o. d.) tillverkat av ”unika” (se UNIKA, sbst.1), i sht om unikabox. PT 1913, nr 116 B, s. 1. Han kunde inte slänga cykeln i vägen därför att han hade konten och unican på pakethållarna. Johnson Slutsp. 277 (1937).
Spoiler title
Spoiler content