publicerad: 2011
UPPSTÅNDELSE up3~ston2delse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(op- 1582–1604. up- (v-) 1526–1869. upp- (v-) 1801 osv. -else (-ellsse, -elsse, -helse) 1526 osv. -ilse 1526)
Etymologi
[fsv. upstandilse; efter mlt. upstannisse, till upstān, uppstå; vbalsbst. till UPP-STÅNDA l. STÅNDA UPP]
1) i sht relig. motsv. UPP-STÅ 1 slutet: uppstående l. uppstigande l. uppvaknande (från de döda) (jfr RESURREKTION); särsk. (i sht i sg. best.) i fråga om övervinnelse av döden till evigt liv, särsk. i uttr. dels de dödas uppståndelse, dels köttets uppståndelse (se KÖTT 2 c); äv. allmännare, om ngts återuppstående. The dödhas vpståndilse. Mat. 22: 31 (NT 1526). Påsk, påskadag, Christi upståndelses högtjd. Spegel 343 (1712). Somliga .. påstodo, att .. själen förmultnar med kroppen, att det icke gifwes några högre andar och ingen uppståndelse och intet ewigt lif. SKN 1845, s. 299. Utskottet (kom) att vila .. Efter utskottets uppståndelse 1895 (osv.). HT 1933, s. 140. Öster är enligt kristen symbolik, livets och uppståndelsens väderstreck i motsats till norr, som är dödens och demonernas. Rig 1949, s. 23. Uppståndelse .. (dvs.) Att människan efter döden kan återuppvakna till liv är en tanke som är gemensam för judendom, kristendom och islam. Religionslex. (1999).
2) motsv. UPP-STÅ 3: (hos folkmassa o. d.) plötsligt uppstånden oro l. orolighet, förvirring; upprördhet l. rabalder; sensation; förr äv.: rörelse (bland folk), tumult; uppror; särsk. i sådana uttr. som vålla l. väcka uppståndelse, orsaka oro osv., vara i uppståndelse, vara upprörd l. i oro. Filmen vållade uppståndelse hos tittarna. Vilken uppståndelse det blev! Allmän uppståndelse. (Sv.) Upståndelse, uplopp .. (t.) der Aufstand. Lind (1738). Hela staden är i uppståndelse; saken är anmäld för kommendanten, militär är utskickad. Topelius Vint. I. 1: 342 (1860, 1880). Hans uppträdande .. väckte .. en ofantlig uppståndelse. KyrkohÅ 1941, s. 204 (1868). En liten tids semester här i djupaste inkognito, tills den värsta uppståndelsen hinner lägga sig. Lindgren MästBlomkv. 86 (1946). Det rådde stor uppståndelse i Järna på tisdagsmorgonen när invånarna fann att ett 20-tal ungtjurar sprang omkring fritt i samhället. DN(A) 6/5 1964, s. 23.
Ssgr (till 1): UPPSTÅNDELSE-DAG. (uppståndelse- 1691 osv. uppståndelses- 1760) i sht relig. dag då uppståndelse(n) äger (l. skall äga l. ägde) rum. Swedberg SabbRo 1281 (1691, 1712). Blifvandet vid Herren .. skall till sist alltid föra fram den första uppståndelsedagen till en himmelsfärdsdag. Wikner Pred. 405 (1879). —
-FEST. särsk. fest med anledning av ngts återuppstående. Fries BotUtfl. 2: 13 (1852). (Minnena), som legat i linda inom mig sedan femton à tjugo år, .. och jag fira denna morgon en uppståndelsefest. Bremer NVerld. 3: 442 (1854). —
-HOPP. (i religiöst spr.) hopp om uppståndelse från döden o. evigt liv. Uppståndelsehoppet ger ett nytt värde åt lifvet .. Det säger mig, att allt hvad jag är och allt hvad jag har är evigt och oförgängligt. Beskow Pred. 231 (1901). —
-LIV. (i religiöst spr.) om liv präglat av (vetskapen om) Kristi uppståndelse. Bring Högm. 179 (1862). Människor (orubbliga i tron) äro kanske Guds bästa vittnen. De äro sammanvuxna med sin Herre, så helt uppfyllda av Kristi nya uppståndelseliv, att det blivit ett stycke av deras natur. Giertz Kyrkofr. 48 (1939). —
-TANKE(N). tanke(n) om de dödas uppståndelse. Hellerström Liturg. 76 (1932). Den runda eller polygonala kyrkobyggnaden var .. en symbol, som även innefattar uppståndelsetanken, vilket framgår av de fall då den inramande arkitekturen fått en övervåning, där den dödes själ såsom ett barn vilar i Abrahams sköte. Fornv. 1955, s. 268. —
-TRO. tro på uppståndelse(n). Uppståndelsetron tjänade nu den enskilde fromme i hans bedröfvelse. Göransson UndersRel. 1: 170 (1904). —
-VÄXT. om växten Selaginella lepidophylla (Hook. & Grev.) Spring, falsk jerikoros (som vid torka sluter sig o. vid regn o. d. öppnar sig o. grönskar igen). Några på torra, solöppna ställen förekommande (t. ex. Selaginella lepidophylla, ”uppståndelseväxten”, m. fl.) ega förmåga att, liksom mossorna, sedan de en längre tid varit alldeles torra och hoprullade, vid anfuktning åter utbreda sig och vegetera. Fries SystBot. 255 (1897). —
-ÄGG. (förr) om konstgjort ägg (med ursprung i den rysk-ortodoxa kyrkan) använt ss. symbol för uppståndelse från döden. Fornv. 1935, s. 82. Vid arkeologiska utgrävningar i Fröjel på västra Gotland har ett rikt dekorerat uppståndelseägg av bränd lera från Kiev hittats. DN 30/7 1989, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content