1) uppsikt l. tillsyn l. överinseende; särsk. i uttr. ha (sådan l. sådan) uppsyn över (förr äv. med l. på) ngn l. ngt. Är wår wilie och begären ati wele haffua granna vpsyn på fienderner ati icke warde forraskade. G1R 8: 40(1532). Wårt oc Rijksens bergsCollegiu(m) .. (skall) hafua gran och noga vpsyn medh wåre och Cronones bergslagor. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 b. Philaretus är med sin förtienst upstigen i det säte, där han på Församlingen kan ha upsyn. Dalin Arg. 2: 245(1734, 1754). (Spolflickorna) antogos av föreståndarinnan, som hade uppsyn över dem och ansvarade för silket, som skulle spolas. Fatab. 1950, s. 190.
2) min l. ansiktsuttryck; äv. (o. i denna anv. äv. oeg., om ngt sakligt): utseende; i sht förr äv. dels: ansikte, dels: blick; förr särsk. i uttr. ge (ngn) l. få (en) l. ta (sig) en sådan l. sådan uppsyn. Såsom ther man giffuer någhrom een hwass .. vpsyyn, aff ildsko. LPetri Mandr. A 8 b(1562). Man skulle få en oblid vpsyn, och ett stubbot swar, om man skulle nu komma fram och kalla en secreter, en skrifware, som wåre vttolckare honom i Bibelen kalla. Swedberg Schibb. 220(1716). Styrbjörn tog sig en trumpen upsyn och bannades; men log i sitt sinne. Dalin Vitt. II. 6: 109(1740). Goda Flicka! hvarför så med handen / Höljer du din uppsyn mot mitt bröst? Franzén Skald. 1: 231(1810, 1824). Hon har för mig en så vidrig uppsyn, att jag aldrig kan vänja mig vid det skarpa ansigtet. Knorring Torp. 1: 34(1843). Det är .. knappast främst lämlarna själva som gör att fjällen ändrar uppsyn under lämmelåren, utan den samtidiga förändringen inom fågelvärlden. Selander LevLandsk. 103(1955). — jfr BOV-, ODÅGE-, OVÄDERS-, RÖVAR-UPPSYNm. fl.
Ssg: UPPSYNS-MAN. (uppsynes- 1614–1701. uppsyns- 1617 osv.) uppsyningsman; jfr tillsyns-man. AOxenstierna 2: 192(1614). Skal Mätare-Skrifwaren jämpte Ålderman wara .. (spannmålsmätarnas) opsynsmän, som laga at alt går richtigt och rätt til, medh mätningen. SthmStadsord. 2: 56(1686). Han är upsynsman över trägården. Schultze Ordb. 4060(c. 1755).
