publicerad: 2011
UPPTÅG up3~tå2g, n.; best. -et; pl. = (Schroderus JMCr. 633 (1620) osv.) ((†) -er Möller Kyrkoh. 188 (1774), Bergman Patr. 131 (1928)).
Ordformer
(opptåg (-gh) 1640–1844. optog (-gh) 1597–1753. optåg (-gh) 1638–1773. upptog 1650–1855. upptåg (-gh) 1617 osv. uptog (v-, w-, -oo-, -gh) 1556–1816. uptug (v-) 1580–1793. uptåg (v-, -gh) 1614–1853)
Etymologi
[liksom ä. d. optog, framryckning, utflykt (d. optog, äv.: procession, skämtsamt påhitt m. m.), av mlt. uptoch, uptoge, anordning för uppdragande m. m., vbalsbst. till uptēn, lyfta, höja, dra upp, ssg av up (se UPP) o. tēn (se TE, v.2); jfr mht. ūfzuc (t. aufzug), anordning för uppdragande]
1) (†) om (i sht härs l. trupps) framryckning l. uppmarsch; äv.: mobilisering l. uppbrott; äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppbrottsorder; jfr ANTÅG 1. ArkliR 1567, avd. 25. (Påven) lyste Keysaren i Ban, at han icke hadhe farit fort medh vptoget emoot Turken. Schroderus Sleid. 171 (1610). (Att) nödwendige optog och munstringar måge befordras till hennes M:ts och Fädernesslandzens tiänst, Och alle andre .. måge afskaffade .. warda. RARP 2: 118 (1634). Allmogen i hela Wästergöthland .. skrefs i rotetal .. och de höllos ständigt färdiga till upptog. Hallenberg Hist. 5: 283 (1796). När krigsfolket fick upptåg, blef .. (knekten) ordnad att följa till Kalmar med fändrikens tingest. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 347 (1868).
2) tåg (se TÅG, sbst.4 2) l. procession som (på ett ordnat l. högtidligt l. ceremoniellt sätt) förflyttar l. rör sig i viss riktning l. från en plats till en annan; förr äv.: uppträdande o. d. av (utklädd) procession l. kavalkad av ryttare. Ridderlige öffningar .. med rännande och turnerande .. och med andre Konungzlige uptogh och skådespell. Schroderus JMCr. 633 (1620). Tre dagar derefter höll Gustaf Adolf Lewenhaupt sitt upptåg .. på rännarebanan. Man såg der komma inridande en morisk furste i spetsen för hela sin svit. Fryxell Ber. 9: 97 (1841). Emellanåt möta vi i dagboken storherrn själf Achmet III på väg till moskeen i präktigaste upptåg. KKD 5: IX (1909). Hon var rädd att polisen skulle stoppa hela upptåget och skämma ut Peter på hans sista färd. Siwertz Fribilj. 35 (1943). — jfr STAFFANS-UPPTÅG.
3) om framträdande l. uppträdande o. d. utan tanke på förflyttning o. d. särsk.
a) ceremoniellt l. praktfullt l. festligt l. högtidligt framträdande l. uppträdande. Eneman Resa 1: 39 (1711). I M(ünchen) tillbragte jag heliga veckan. Då vankade det messor och upptåg utan all ända. AnderssonBrevväxl. 1: 229 (1851). Upptåget då påfven välsignade ljusen .. påminde om vissa ordensceremonier. Nyblom Bild. 32 (1864). Alla de som blott kommit för hans och det officiella upptågets skull. Siwertz Låg. 144 (1932).
b) [jfr t. aufzug, uppdragande av ridå, akt i skådespel] om (scen l. akt o. d. i) scenverk l. (komisk l. skämtsam) föreställning l. uppvisning. Stiernhielm Virt. Titelbl. (1650, 1668). Siuende och sista jnträde eller uptog. Noreen o. Meyer 132 (1665). Nu wil wi losza som alt detta warit en Comedia, et uptog. Dalin Vitt. II. 5: 79 (1738). Farbrors nattrock, upptåg i 5 taflor. Dahlgren Theatr. 202 (1866). Av arrangemangen må nämnas .. ”Värnamo marknad” med bl. a. en typisk marknadsteater, där sceniska upptåg från tiden utfördes. Fatab. 1931, s. 275.
4) (skämtsamt l. lekfullt, ngn gg otillständigt l. obetänksamt) påhitt l. infall l. tilltag. Hon är full av upptåg. G1R 26: 565 (1556). Han wijser sitt oregerliga sinne / Medh hundra galna uptogh. UHiärne (SvNatL) 190 (1665). Oss tyckes at dessa uptåg (av guldmakare, swedenborgianer o. mesmerianer) passera alt skämt, och borde bemötas i fölgd deraf. Kellgren (SVS) 5: 135 (1787). Apan .. roade åskådarne med hvarjehanda konster och putslustiga upptåg. Arnell Scott Sjöfr. 297 (1829). Hvad är detta för upptåger? Jag förstår mig inte på dig! Jolin Kom. 77 (1845). (Skolgårdens lekplats) var fristundernas, lekarnas och upptågens av traditionen helgade domän. MinnSvLärov. 1: 56 (1926). Ett ögonblick senare inser hon att det inte handlar om något upptåg, när en av rånarna drämmer yxan i försäljningsdisken. NorrbK 1/3 2011, s. 6. — jfr CLOWN-, FARS-, KARNEVALS-, MASKERAD-, POJK-, PÖBEL-, STUDENT-UPPTÅG m. fl.
5) (†) sätt l. skick l. bruk; äv. dels: metod, dels [jfr motsv. anv. i d.] konkret, om apparat l. anordning o. d. Turkarne hafva .. (i Famagusta) samma uptog, som i Jerusalem och Damas, at de ej tillåta någon Christen .. at rida in igenom Stadsporten. Hasselquist Resa 178 (1751). Slag-ruta är et underligt uptog. Linné Sk. 160 (1751). Humblans bruk (vid öltillverkning) är et sällsamt uptog. VetAH 1763, s. 54. Under .. förbudet vijste sig nogsamt, huru .. (brännvin) kan tilvärckas genom mångfaldiga andra uptog än de vanliga pannor. BtVLand 5: 214 (1764). Wåra Finska och Helsinge-häsziorne äro .. långt bättre, än alla sådane uptåg, de utrikes bruka til ärternes torkande. Gadd Landtsk. 3: 431 (1777). Så vet jag .. ingen annan, som förehaft, än mindre fortsatt det uptåget, att tveså med hvete. VetAH 1782, s. 193.
Ssgr (i sht till 4): UPPTÅGS-FULL. full av upptåg. Valförrättningen i Förenta Staterna bedrifves i allmänhet tokroligt och upptågsfullt. SvT 1852, nr 203, s. 3. —
(2) -KLÄDER, pl. (†) om kläder som används l. är avsedda att användas vid högtidlig procession o. d. KlädkamRSthm 1654, s. 353. Optågz Kläder / Som Sahl: Kong Carl Gustaff hafwer låtit bruka på Drottningh Christinæ kröningh. HusgKamRSthm 1660–73 B, s. 321. —
-LYSTEN. fylld av upptågslust. Att .. (befallning) ej är rätta sättet att få upprymda och upptågslystna studenter att skingras. GHT 8/11 1895, s. 3. —
(3 b, 4) -MAKARE. upptågslysten person; förr äv.: gycklare l. spektakelmakare. Kättare, brännwinshålkar, uptogsmakare och osanningsmän. Westerberg Lefv. 1 (1734). På teatern spelas ibland småpjäser eller uppträda lindansare eller upptågsmakare. Wachtmeister AntBr. 46 (1915). Yngve .. är en upptågsmakare i skolan, outtröttligt påhittig. Lundkvist Vindingev. 272 (1956). —
-RIK. rik på upptåg; jfr upptågsam. Kälkborgerlig förnöjdhet och den greflige fideikommisariens upptågsrika spleen ta en munter ringdans i (Mälarpiraterna). Böök 1Ess. 201 (1913).
Avledn. (till 4; numera mindre br.): UPPTÅGSAM, adj. om person: som har (många) upptåg för sig, upptågsrik. (Han har varit) flyktigare och upptågsammare än stadgad ålder anstår. Johansson Noraskog 3: 283 (i handl. fr. 1773). Skräddar Lager .. som hade varit lika munter och upptågsam, som .. (skomakar Svens) var dyster och tungsint. Lagerlöf Mårb. 147 (1922).
Spoiler title
Spoiler content