UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-ÅKA, -ning.
1) († utom i a, b) till 2 (a): åka upp l. fram till ngt l. ngn; jfr -fara 3. (De) tågade .. genom stadsporten .. hwar ifrån Hans Majestet (kejsar Leopold) upåckte emällan Borgerskapet som stod på begge Sidor i Gewär, genom Staden uppå Slottet. Dryselius Måne 417 (1694). Lind af Hageby Minn. 355 (1860). särsk.
a) sport. till 2 d, i fråga om skidåkning l. motorsport o. d.: åka upp l. ikapp (ngn) (o. därigm få en bättre placering); äv. (med anslutning till upp 7) ss. vbalsbst. -ning, i fråga om att förbättra sig l. sin placering gm att åka bättre i senare deltävling l. åk (än i första). SvD 12/1 1970, s. 24. Jag var tvungen att starta så hårt som jag kunde för att inte bli uppåkt av värste konkurrenten. SvD 7/1 1972, s. 1. Ingemar Stenmark gjorde .. en ny förnämlig uppåkning, och avancerade från första omgångens sjätteposition till slutgiltig andra plats i Världscupens slalomtävlingar. SvD 31/1 1975, s. 24.
b) sport. till 2 f, i fråga om skridskoidrott: åka upp l. uppåt i banan (närmare motståndarens mål); särsk. (o. numera nästan bl.) ss. vbalsbst. -ning konkretare, med inbegrepp av boll- l. puckmanöver l. dribbling o. d. Svenskarna dominerade spelet med uppåkningar och farliga skott. IdrBl. 1924, nr 18, s. 5.
2) till 10, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om snömodd o. d.: som bildats (o. åkts upp) gm skridsko- l. skidåkning o. d.; äv. om skidspår: som spårats upp (se spåra upp 2). (Ishyvlar) lossa från isen den uppåkna modden. TIdr. 1886, s. 68. Det .. nyss uppåkta skidspåret. Wallquist Doktorn 58 (1935). —
-ÅNGA, -ning.
1) till 1, särsk. (numera bl. tillf.): stiga upp ss. ånga, ånga upp. Dalin (1855).
