SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UR ɯ4r, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. uhr, vhr, vr, whr, wr)
Etymologi
[jfr ä. d. u(h)r (d. ur), fvn. úrr, fsax. ūr (ss. benämning på runtecken), mlt. ūr- (i ūrosse), fht. ūr(o), mht. ūr, ūre (t. auerochse), feng. ūr; jfr äv. sv. dial. ure, arg l. folkilsken tjur; möjl. besläktat med UR, sbst.2]
(† utom ss. förled i ssgr) uroxe. Boskap är antingen tahm eller willd, aff the wilde, Hiortar, Elgar, Uhrar, aff stoore Herrar theras Diuregårdar fulle. Rising LandB 68 (1671). Och drottningen tog hornet som framför henne stod, / af urens panna brutet, en kostelig klenod. Tegnér (TegnS) 4: 112 (1820). (Att hornet) tillhört någon af de allra sista urarne är otvifvelaktigt, ty år 1602 återstodo däraf endast fyra individer. Fatab. 1906, s. 205. SAOL (2006; angivet ss. ålderdomligt).
Ssgr: UR-NÖT. (†) uroxe. VarRerV 52 (1538). Urnötet .. är aldeles af samma slägte med then gemena Boskapen, dock uti storlek, styrka och behändighet honom wida öfwerlägsen. Orrelius Diurr. 75: 7 (1750). Weste (1807).
-OXE. (individ av) den numera utdöda till oxdjuren hörande (o. i Europa, Asien o. Nordafrika vilt levande) arten Bos primigenius Bojanus; jfr -nöt. SkeppsgR 1544, s. 42 a (ss. egennamn). De Horn och Skallar som i Skåne äro fundne af Uroxar och andra djur, äro alla upgräfne utur Torfmossar. VetAH 1802, s. 278. Ehuru uroxen, den tama nötboskapens stamform, även förekommit i vårt land, är det ej troligt, att Sverige varit skådeplatsen för detta djurs tämjande. Trägårdh Djurv. 279 (1927).
Ssgr: urox- l. uroxe-horn. Dryckes Kärl, som fordom mycket woro i bruk, af Buffel- och Uroxe-Horn. Stiernhielm WgL 102 (1663).
-skelett. Nilsson Fauna 1: 546 (1847).
Spoiler title