URALSTRING ɯ3r~al2striŋ, r.; best. -en.
(förr) om tänkt (ursprunglig) spontan uppkomst av liv (ur död materia), självalstring. Wikström ÅrsbVetA 1843–44, 2: 547. Ännu på sextonhundratalet kunde den om kemiens utveckling högt förtjente von Helmont på allvar uppge, att råttor uppstå genom uralstring i ett kärl, som innehåller mjöl och en smutsig skjorta. Lidforss Kås. 3: 8 (1913). En av .. (Pasteurs) första vetenskapliga bragder bestod i vederläggningen av läran om generatio aequivoca, enligt vilken mikrober uppstodo ur död materia genom s. k. uralstring. Wirgin Häls. 3: 55 (1933). Juristerna i EU-domstolen anser att om man blandar en icke-organism (Bt-pollen) med en annan icke-organism (honung) så – hux flux – uppstår en organism ur intet. Uralstring kallas sådant mumbojumbo och det slutade vi biologer att tro på för några hundra år sedan. UNT 21/10 2011, s. 5.
Ssg (förr): URALSTRINGS-LÄRA. lära(n) (se lära, sbst. 2) om uralstring. Sundberg Mikroorg. 5 (1895). Enligt en hypotes, som förfäktades av den tyske biologen Ernst Haeckel, hade de första organismerna bildats av oorganiskt material (den s. k. uralstringsläran). Aspelin TankVäg. 2: 246 (1958).
