URANISK ura4nisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. uranisch; bildat till namnet på planeten URANUS (se URAN)]
hörande till l. kommande från planeten Uranus; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., dels: utomjordisk, dels: himmelsk (se d. o. 3). En sådan poesi .. är wida mer, än romantisk; den är uranisk. SvLitTidn. 1820, sp. 810. När i en qväll, uraniskt mild som denna, Naturens vemod sig med sagan parar. Almqvist RMar. 27 (1834). Som en uranisk gud träder också hjälten i fragmentet fram, klädd i ljus som en himlens ängel. UUÅ II. 1: 17 (1941).
