SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
URETAN ɯreta4n, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -th-)
Etymologi
[jfr d. uretan, fr. uréthane; till UREA o. ETER med den i benämningar på kolväten vanliga ändelsen -an; ordet tidigast använt 1833 av den fr. kemisten J. B. A. Dumas]
i sht kem. ester av karbaminsyra, etylkarbamat. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 353. Karbaminsyrans estrar kallas uretaner och utgöra beständiga, kristalliserande ämnen, som ha viss användning i medicinen som indifferenta narkotika. Smith OrgKemi 148 (1938). Arne Büchert från .. (Danmarks livsmedelsverk) säger att vin och sprit är största källan till vårt intag av uretan. DN 9/5 1987, s. A26.
Spoiler title
Spoiler content