SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
URETRIT ɯretri4t, förr äv. URETERIT, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ureterit 1935–1936. uretrit 1865 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. urethritis, nylat. ureteritis; bildat till URETRA med den i sjukdomsbenämningar vanliga ändelsen -it(is) (jfr TONSILLIT, TRAKEIT)]
med. urinrörsinflammation l. urinrörskatarr. KonvLex. (1865). Från Maria sjukhus har Knutsson nyligen i Acta radiologica publicerat två fall av cystisk ureterit. SvLäkT 1935, s. 1361. Uretrit ger samma symptom som blåskatarr. Infektionen orsakas inte alltid av bakterier och behöver endast behandlas i vissa fall. VLäkarb. 217 (1982).
Spoiler title
Spoiler content