SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
URFEJD ɯ3rfäj2d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(orfegde- i ssg 1587 (: orfegde breff). orpheedh 1538. urfegd (vr-, -dt) 1602–1831 (: Urfegdabref). urfeide (vr-, -fh-, -äj-) 1595–1598, 1817. urfeigd (vr-, -dh) 1560–1607 (: vrfeigdz breff). urfejd (vr-, -ph-, -ei(j)-, -dh) 1538 osv. urfeygde 1559. vrfegde 1539. vrfeidt 1561)
Etymologi
[fsv. urfegdh, orfegdh; liksom fd. orfejde av mlt. orvēide, urvēde, ssg av or, ur, ur (se UR, prep. o. adv.), o. vēde, vēide, fejd (se FEJD); jfr mht. urvēhede, urvēhe (t. urfehde)]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) (skriftlig) försäkran l. förbindelse l. löfte om att avstå från fientliga handlingar l. utkrävande av hämnd; särsk. i sådana uttr. som ge l. göra (ngn) urfejd. G1R 12: 16 (1538). Ther till moste Kon. Magnus andtvarda all slot .. i kon. Albrechts hender, och göra honom en urfeygde, at han här på alrig saka eller vrekia skulle. LPetri Kr. 100 (1559). Bleff och för en dom affsagtt, att Balzer Ruszow .. skall .. liggia en måned i tornet till, watn och brödh, och göre vr-fheide. 3SthmTb. 1: 307 (1595). At Peer schall gifue honom sinn vrfegdt och förschrifuelse. 3SthmTb. 5: 214 (1604). Äfven, sedan sista betalningen var gjord, skulle en af Konungens söner jemte 10 Danska män ännu i 10 år qvarblifva som gisslan och underpant för urfejden. Strinnholm Hist. 4: 307 (1852). (Hertig Karl svarar) att Wulf ej velat giva den honom avfordrade urfejden. HT 1930, s. 356.
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): URFEJDS-BREV. (urfejda- 1783–1923. urfejde- 1587–1905. urfejdes- 1875. urfejds- 1607 osv.) [fsv. urfegdha bref] dokument l. handling innehållande l. stadfästande urfejd; jfr revers-brev. TbLödöse 65 (1587). I hansestäderne affordrade man en frilöst fånge ett urfejdebref, i hvilket han skulle förbinda sig att aldrig tillfoga staden något ondt för det han varit fånge. Hildebrand Medelt. 2: 983 (1898).
Spoiler title
Spoiler content