[liksom t., eng. urinal, av ffr. urinal, av senlat. urinale, till lat. urina (se URIN)]
kärl l. behållare för män att urinera i, särsk. dels (på offentlig toalett) om väggfast skål l. ränna (med självspolning), dels (om ä. förh.): uringlas. En glaszflaska och 6 Vrinall. SjötågR 1546. Urinal .. (dvs.) uringlas, behållare av glas för urins upphämtande särskilt vid inkontinens. Wernstedt(1935). Tvättställ med och utan armatur, wc-skålar, lågspolande wc-stolar, urinaler, bidéer, laboratorie- och sjukhusporslin. SvByggKatal. 1955, s. 971. Redan på morgonen är golvet blött och smutsigt, urinalen har inte rengjorts på månader, pappershanddukar finns, men korg att kasta dem i efter användandet saknas. SDS 17/4 1975, s. 39.
