URSTÅNDSÄTTA ɯrston3d~sät2a, v. -sätter, -satte, -satt, -satt (se för övr. SÄTTA, v.3). vbalsbst. -ANDE.
sätta (ngn l. ngt) ur stånd (se STÅND, sbst.1 13 b α); särsk. dels i pass. övergående i dep., dels (o. numera nästan bl., tillf.) i p. pf. ss. predikatsfyllnad med inf.-bestämning föregången av att. AdP 1789, s. 982. Samtidigt .. har det inhemska jordbruket blivit urståndsatt att fylla den växande folkmängdens behov. EkonS 2: 90 (1895). En kamrat, som genom kramp eller af annan orsak urståndsatts att själf simma till land. 2NF 16: 442 (1912). (Kroppen) skulle bli urståndsatt att återuppbygga alla de celler, som under livets gång förnötas. Bolin VFöda 17 (1933).
