SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
URSÄDE l. URSÄDA, adj. oböjl.
Ordformer
(ursäda 1764. wrsädhe 1586)
Etymologi
[möjl. ssg av UR, prep. o. adv., o. SÄDE, sbst.1, efter mönster av FULLSÄDE]
(†) i uttr. bli ursäde, bli utan (ut)säde. UpplDomb. 8: 123 (1586). At de icke aldeles skulle blifwa ursäda och frökorn-löse. Lenæus Delsbo 139 (1764).
Spoiler title
Spoiler content