SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
UTBYNDIG, adj.; adv. =.
Ordformer
(-u- 16001621. -y- 16351638)
Etymologi
[efter t. ausbündig; ssg av UT, adv., o. BYNDIG]
(†) förstärkande huvudordets innebörd, dels med sakligt huvudord liktydigt med: förträfflig, utmärkt, dels om person: som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning; äv. ss. adv.: högst, synnerligen, ytterst. Så haffuer han .. arbetat i thetta Uniuersitet .. medh sina vthbundiga lectionibus och Scriffter. PJGothus Bacmeister C 3 a (1600). (Pius V var) en vthbyndigh Smickrare. Schroderus Os. III. 2: 155 (1635). En vtbyndigh godh Musicus. Schroderus Albert 4: 161 (1638).
Spoiler title
Spoiler content