SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
UTRERA ɯtre3ra2 l. OUTRERA ωtre3ra2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(out- 1761 osv. ut- 1839 osv.)
Etymologi
[av fr. outrer, avledn. av outre, adv. o. prep., vidare, utöver, av lat. ultra, ytterligare, mer (se ULTRA-)]
driva (ngt) till sin spets l. till det yttersta; överdriva; i sht i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: som går till ytterlighet, överdriven. Linné Bref I. 6: 130 (1761). Fröken Uggla har aldrig så mycket outrerat sitt spel som nu; hon ville visa, at hon var en parfaite actrice. GJEhrensvärd Dagb. 1: 163 (1776). Hans aftondräkt var vidunderligt elegant, av det djärva, outrerade snitt som det krävs av en välväxt, mörkhyad gentleman att bära. Bergman LBrenn. 207 (1928). Det man identifierade som den fördärvelsebringande nationalismen i nazismen var den utrerade, stortyska chauvinismen. Östling NazSensm. 72 (2008).
Spoiler title
Spoiler content