SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VAGINA vagi3na2, r. l. f.; best. -an (TLäk. 1835, s. 354, osv.), i best. anv. äv. utan slutartikel (VetAH 1744, s. 188, osv.); pl. -or.
Etymologi
[av lat. vagina, (svärds)skida; möjl. rotbesläktat med lit. vóžti, täcka l. stjälpa över, lett. vâzt, lägga lock över. — Jfr INVAGINATION, VAGINAL, VAGINISM, VAGINIT, VAGITORIUM, VANILJ]
anat. o. zool. slida (se SLIDA, sbst.2 4). VetAH 1744, s. 188. En kors-skärning gjordes .. genom blåsan och Vagina. VeckoskrLäk. 3: 78 (1782). De locala ångbaden .. använda vi .. (mot) åtskilliga lidanden i halsen, munnen, näsan, öronen, vaginan. TLäk. 1835, s. 354. Vagina består ytterst af ett bindeväfsskikt, som förenar det med omgifningen, därinnanför af en muskelhinna af glatt muskulatur och innerst en slemhinna med skiktadt skiftepitel. Müller LbAnat. 218 (1905). Testikel och vagina, spelet, läpparnas och lårens lust. Johnson DrömRosEld 211 (1949).
Spoiler title
Spoiler content