publicerad: 1977
SLIDA sli3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Meyerson VapArboga 167 (i handl. fr. 1552) osv.) ((†) -er, se nedan); förr äv. SLID, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1567, avd. 25, BoupptVäxjö 1798 (: sticksliar)) l. -er (sannol. äv. att hänföra till sg. slida, möjl. äv. till sg. slider, HH 2: 28 (1548), Gyllenius Diar. 46 (c. 1670), OfferdalKArk. N I 1, s. 80 (1712; i bet. 1)); förr äv. SLIDER, sbst.; pl. möjl. = (se ovan); förr äv. SLIDRA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(slia 1712 (från Öland)—c. 1780. sliar, pl. 1798. slid (-ii-, -ij-, -dh) 1553—1784. slida (-ij-, -j-, -ÿ-) 1552 osv. slidar, pl. 1567—1652. slide (-ij-) 1563—1606. sliden (-ij-, -dh-), sg. best. 1541—1692. slider, sg. 1602. slider (-ij-, -är), pl. 1548—1712. slidra 1600—1737. slidre (-dhr-) 1600—1603)
Etymologi
[fsv. slidh, f., slidha, f., slidhrir, f. pl., sv. dial. slid, f., slida, f., slider, slir, f., slidra, slira, f., slidre, slire, n.; jfr fd. slithæ, d. slire, fvn. slíðr, n. pl., slíðrar, slíðrir, f. pl. (samtliga i bet. 2), nor. dial. slidr, n., stödjelist på vägg, handtag på plog, slidr, f., vågrät, kort o. smal förbindande bräda, slidra, f. (i bet. 2), slidre, m. (i bet. 2); sannol. urspr. (i pl.): (två) kluvna trästycken; av omstritt urspr.; de r-lösa formerna beror sannol. (delvis) på påverkan från SKID, sbst.1, o. SKIDA, sbst.2 — Jfr SLI, sbst.4, SLIRA, sbst.1]
1) (†) (ss. sträva l. stöd använd kort) bräda l. ribba. Sliderne, som Tackskidan tillhöllo, skulle genast blifva af tem fästade, som första gången täckte. OfferdKArk. N I 1, s. 80 (1712).
2) (vid bälte resp. i gehäng) buret fodral till kniv för täljning o. dyl. l. till dolk l. svärd l. värja (l. annat blankt vapen av samma typ); skida (se SKIDA, sbst.2 1), balja (se BALJA, sbst.1 1); förr äv. allmännare (jfr 3), om (l. med inbegrepp av) andra långsmala fodral l. etuin till redskap o. d.: fodral, etui. Enn beslaghenn daghartt förgyltt. skaffth(et) aff Cristall, och slidhen medh stora perlor besatt. VaruhusR 1541. Endh haffwer iagh giort ått the vnge frö(kerna) kniffwer til 2 slidor. Meyerson VapArboga 167 (i handl. fr. 1552). Titt Swerd (dvs. svärdet Tirfing) skall warda mans bane så ofta thet drages ur slijden. Verelius Herv. 38 (1672). 1 st. aln af jern med slida. BoupptRasbo 1750. (Han) stack sin värja i slidan. Braun Calle 208 (1843). Slida, (dvs.) läderfodral för värja, knif, sax o. s. v. Dalin Synon. 236 (1870). Han sticker kniven i slidan (efter att ha petat tänderna med den), drar på sig handskarna och spottar avgörande. Johnson Här 106 (1935). — jfr DOLK-, HORN-, KNIV-, LÄDER-, NÄVER-, SABEL-, SILVER-, STICK-, SVÄRDS-SLIDA m. fl. — särsk. (i sht i vitter stil) i metonymiska l. bildl. uttr.; jfr 3.
a) i uttr. kniven sitter löst i slidan, ss. beteckning för att ngn l. man har lätt att ta till kniven, äv. ngns kniv sitter löst i slidan, ngn har lätt att ta till kniven; förr äv. i uttr. ngns svärd är löst i slida, ngn är redo att straffa. Eÿ kan gudh lenger lÿdha / Att th(e)t skall så illa gå / Hans swerd är löst I slÿdha / Hans wredhe brinn(e)r och så. Visb. 2: 96 (1573). Kniven satt löst i slidan i den byn. Adelborg Djung. 48 (1936). Detta var säkert en av dessa hetsiga finnar, vars kniv satt löst i slidan, tänkte de. Salminen Katr. 94 (1936).
b) i uttr. sticka svärdet (äv. värjan o. d.) l. sitt svärd (osv.) i slidan, sluta strida l. kämpa (l. avstå från påtänkt kamp l. strid). Bäst är sticka Wärjan i Sliden, när hon är alt för tung i Handen. Riddermarck Alm. 1692, s. 16. Sedan .. (G. II A.) tillika med Chur-Försten af Saxen och Brandenburg samt Land-Grefwen af Heszen swurit, at de icke skulle sticka wärjan i slidan, förrän de hade skaffat .. de .. Reformerade samt Lutherske .. frihet af deras Christeliga Religion, så (osv.). HC11H 8: 146 (1693). (Tsar Nikolaj II sade:) Jag sticker inte mitt svärd i slidan så länge en enda tysk soldat finns på vår mark. Hildén Michajlovič När 261 (1933).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. betecknande att ngn är obenägen l. oförmögen till kamp l. strid o. d. Svärdet skulle väll få rostas i sin slijda. TRudeen Vitt. 167 (1702). Ur slidan ficks knappt mera hans glömda svärd. Runeberg (SVS) 3: 289 (1844).
d) (numera mindre br.) i ordspråket ett svärd l. det ena svärdet håller det andra i slidan, äv. den ene håller den andres svärd i slidan, ss. beteckning för att förmåga att försvara sig avskräcker en angripare l. för att ömsesidig respekt för motståndarens förmåga att försvara sig avhåller två parter från att råka i väpnad konflikt o. d. Thet ene suärdet holder thet andra j slidon. SvOrds. C 6 b (1604). Ett Swärd håller dhet andra i sljdan .. (dvs.) Wäria biudher Landzfrijdh. Grubb 197 (1665). Under hela den Epoquen, då Aristocratien handskades med Monarchien, hölt den ena den andras swärd i slidan. Posten 1769, s. 418.
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 2, om ngt som liknar en slida (i bet. 2); jfr 4, 5 o. SKIDA, sbst.2 2. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) hylsa l. fodral (vari ngt löper l. varigenom ngt trädes); äv. [möjl. gm påverkan av SLID, sbst.1]: (hylsformig) ränna vari l. (hylsformigt) urtag varigenom ngt glider, ränna (jfr SLID, sbst.1 3). Genom hufvudets bredare delar (på bock till krigsbrygga) äro lutande slidor, hvarigenom benen .. nedstickas. Hazelius Bef. 212 (1857). Allt efter storleken af den del af (lamp-)veken, som framskjuter ur brännmaterialet, blir lågan större eller mindre. För hennes reglering finnes derför en inrättning, bestående af en slida, hvarigenom veken trädes. UB 5: 312 (1874). Gjutinstrumentet .. (i en gjutmaskin) har en stålskiva, placerad i en ränna eller slida; med denna skiva skiftas från en stilsort till annan eller från en radlängd till annan. NordBoktrK 1909, s. 215. — jfr KEDJE-SLIDA.
b) (i sht i fackspr.) om rör- l. hyls- l. skidformigt hölje hos växt l. djur l. människa. (Sv.) Skijdha. Slijdha. (T.) Scheidhe. (Lat.) Vagina. (Gr.) ϑηκὴ. φλοιὸς, κολεὸς. Schroderus Dict. 12 (c. 1635); jfr 2.
α) i sht bot. hos växt; särsk. dels om bladslida l. om (motsvarande) bildning av stipler l. skärmblad, dels på svampfot: rörformigt hölje kring foten, strumpa; jfr SKIDA, sbst.2 2 b. Marklin Illiger 380 (1818; om bladslida). Hartman Fl. XXXVI (1832; om stipelslida). (Sädestrips) angriper antingen axfästet, medan axet ännu befinner sig inom slidan, eller själfva småaxen, som härigenom få hvita s. k. tripsfläckar. Tullgren Skadeins. 24 (1906). Cortin SvampHb. 9 (1937; på svampfot). Blommorna (hos orkidésläktet Cattleya), oftast i lysande lila färger, kommer fram ur en platt slida på toppen av årsgamla bulber och sitter vanligen 2—4 på en 10—15 cm lång stängel. Ekbrant VVRumsväxt. 242 (1955). — jfr BLAD-, SKYDDS-, SKÄRM-, SNÄRP-, STIPEL-SLIDA m. fl. — särsk.
α') (numera mindre br.) om hylsformig nedre del av arkegoniet hos vissa bladmossor. BotN 1853, s. 50. Ursing SvVäxt. Krypt. 53 (1949).
β') om (tunn) hinna som (skyddande) omger ngt (t. ex. märgen i trädartad växt); jfr β. (Stamknoppen hos enhjärtbladiga växter) sitter .. väl skyddad inom en blott på ena sidan med en smal spricka försedd slida, hvars enda bestämmelse är att vara vägbrytande och beskyddande. Fries Växtr. 14 (1884). jfr MÄRG-, SKYDDS-, STÄRKELSE-SLIDA.
β) zool. o. anat. hos människa l. djur, om hölje av bindväv l. hud l. membran o. d.; skida (se SKIDA, sbst.2 2 b); jfr α β'. Skridfän äro antingen aldeles nakne, eller beklädde med en läderlik skorpa .. eller en hinnacktig slida .. eller med kalkhus, Testa. Brander NatH 12 (1785). ASScF 2: 250 (1843, 1847; om nervslida). Den hornslida, med hvilken fåglarnas näbb är väpnadt, (har) sin närmaste motsvarighet i en likadan slida på sköldpaddornas näbb. Smitt Ryggradsdj. 9 (1882). Östergren (1941). — jfr HORN-, MUSKEL-, MÄRG-, NERV-, PENIS-, SEN-, SNABEL-, VING-SLIDA.
4) [specialanv. av 3 b] hos kvinna: rörformigt organ som går från blygden till livmodern (förr äv. uppfattat ss. en del av livmodern), vagina; äv. om motsvarande l. (se a) närmast motsvarande del av könsorgan hos djur: skida (se SKIDA, sbst.2 3), vagina. Hoorn Siphra 4 (1715). Slidan (vagina) är en membranös kanal, som inuti beklädes af en slemhinna, likasom lifmodern. Thorell Zool. 1: 293 (1860). Wernstedt 349 (1935). jfr: Hwarföre hon (dvs. vagina) hafwer namnet utaff en Slijda, är en giffter Hustru nog bekant. Hoorn Jordg. 1: 20 (1697). — jfr MODER-SLIDA. — särsk.
a) (i fackspr.) om rörformig del av könsorgan hos icke-däggdjur, som närmast motsvarar slidan hos kvinna l. däggdjur. Hammar HandlDiss. 2: 35 (1905; om förträngning vid mynningen av äggledare hos fåglar). (Äggledarna hos insekter) kunna undantagsvis .. utmynna med hvar sin särskilda öppning; eljest äro de förenade till en oparig slida, i hvilken äfven några vid befruktningen tjänstgörande biapparater inmynna. 2NF 12: 714 (1909). Träskman Fjäd. 74 (1948; hos fjäderfä).
b) (†) ss. grovt skällsord, om kvinna; i ssgn HORE-SLID (At Hustru Jngeborg .. kommit in och sagt till Britta, du sitter rätt wacker du horeslid, hora, täfwa och tiufkona. VRP 2/5 1737).
5) [eg. specialanv. av 3 l. kortform för SLID-MUSSLA] (†) mussla av släktet Solen Lin. (l. familjen Solenidæ), skidmussla, knivmussla. Retzius Djurr. 107 (1772). Schulthess (1885).
Ssgr: A: (2, 3) SLID-ARTAD, p. adj. (i sht i fackspr.) slidlik. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 103 (om del av blad). VäxtLiv 2: 260 (1934; om blomfoder). —
(3 b α) -BEKLÄDD, p. adj. bot. beklädd med slida l. slidor. En .. slidbeklädd stjälk. 2NF 19: 767 (1913). —
(4) -BRÅCK l. -BROCK. med. bråck (se brock, sbst.2) i slidan. Möller (1807). Tholander Ordl. (1872). —
(3 b α) -BÄRANDE, p. adj. som har slida (l. slidor); jfr -omfattande. Nyman VäxtNatH 2: 489 (1868). —
(2, 3) -FORMIG. (i sht i fackspr., särsk. bot.) som har formen av l. till formen utgör en slida. SvLittFT 1838, s. 238 (om bladskaft). —
(4) -FRAMFALL~02 l. ~20. med. o. veter. framfall av slidan; jfr -utfall. RödMedUppslB 547 (1932). BonnierLex. (1966). —
(3 b α) -FÖRANDE, p. adj. bot. = -bärande; särsk. om blad l. bladdel. Hartman Fl. XIII (1820). Dens. Bot. 31 (1843). —
(3 b α) -GRÄS. bot. [gräset har framträdande (uppblåsta) bladslidor] (det bl. a. i Mellaneuropa växande) gräset Coleanthus subtilis (Tratt.) Seidl. l. (det av denna art konstituerade) släktet Coleanthus Seidl. Hartman ExcFl. 11 (1846; om släktet). 2SvUppslB 6: 355 (1948). —
(3 b β) -HORN. (i fackspr.) (hos nötdjur förekommande) horn (se d. o. 1) som består av ett från pannbenet utgående benartat utskott (kvicken) o. en denna omgivande slida (hornslidan). Auerbach (1913).
Ssg: slidhorns-djur. zool. djur av (den till ordningen partåiga hovdjur hörande) familjen Bovidæ (vars medlemmar har slidhorn), nötdjur; särsk. i pl., om denna familj. Lilljeborg Däggdj. 849 (1874). —
(4) -INGÅNG~02 l. ~20. i sht med. ingång till slida, slidmynning (se d. o. 3). Wretlind KvSlägtl. 39 (1904). —
(4) -KATARR. med. katarr i slidan, vaginit, colpitis; äv. (veter.) hos djur: skidkatarr. Wretlind Läk. 8: 144 (1900). 2SvUppslB (1953; äv. om skidkatarr). —
(2) -KNIV. (vid bälte buren) med slida försedd, eggvass kniv; i sht om täljkniv. HforsD 1875, nr 343, s. 3. Vapnen (hos beduinerna) äro, utom den ständigt burna stora slidknifven, främst en lätt skarpspetsad lans. NF 19: 303 (1895). DN(A) 1964, nr 352, s. 1. —
-KNÄ, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6552), se B. —
(2, 3) -LIK. som är lik l. för tanken till en slida, slidartad; särsk. liktydigt med: slidformig; i sht om blad l. bladfot (se d. o. 1); äv. ss. adv.: på ett sätt som för tanken till en slida, slidartat. Euphrasén LinnéTermBot. 16 (1792; om blad). Slidlik [baljlik], vaginans, är en tunn del, som med sina inböjda eller tillbakaböjda bräddar omgifver en annan kropp, såsom en slida. Marklin Illiger 67 (1818). Svensson Kulturv. 176 (1893; ss. adv.). —
(4) -LINJE. [sannol. tillfällig ordlekande bildning (med anspelning äv. på slida, sbst.2 2), motsatt: svärdslinje] (†) kvinnlig l. kvinnas släkt l. släktgren; anträffat bl. om en bruds släkt (motsatt: brudgummens). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 220. —
(2) -MAKARE. [fsv. slidemakare] (förr) hantverkare som tillverkade slidor (till vapen). Wikforss 2: 480 (1804). —
-MYNNING. mynning på slida; särsk.
1) till 2.
Ssg: slidmynnings-beslag. (i sht i fackspr.) till -mynning 1: beslag (se d. o. 1 b α) över slidmynning. Rig 1919, s. 69. —
(3 b α) -NATE. bot. växten Potamogeton vaginatus Turcz (som har väl utvecklade bladslidor). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 793 (1901). —
(3 b β) -NÄBB, äv. (numera mindre br.) -NÄBBA. (-näbb 1916 osv. -näbba 1903—1954) [fåglarnas näbb är vid roten försedd med en hornslida] zool. fågel tillhörande familjen Chionididæ av ordningen vadarfåglar; ofta i pl. om denna familj. Svartnäbbad slidnäbb, i sht förr äv. lilla slidnäbban, fågeln Chionis minor Hartl. Gulnäbbad slidnäbb, fågeln Chionis alba Gmel. Den lilla slidnäbban. (Stuxberg o.) Floderus 2: 665 (1903). DjurVärld 9: 316 (1961; i pl. best., om familjen). —
(3 b α) -OMFATTANDE~020, p. adj. (numera mindre br.) bot. om blad: som slidlikt l. slidformigt omger stammen; särsk. liktydigt med: som l. vars nedre del bildar en slida. När .. (bladskaften) utgå bredwid hwarandra fria, så blir bladet .. oftast slidomfattande. Arrhenius Bot. 105 (1845). Klint (1906). —
(3 b α) -SILJA. bot. växten Cnidium dubium (Schk.) Thell. (som har mycket långa bladslidor). Krok o. Almquist Fl. 1: 165 (1901). —
-SJUKA. (i fackspr.) gemensam beteckning för vissa sjukdomssymtom (av icke helt kända orsaker) på säd, i form av hämmad tillväxt, uppsvällda bladslidor (med blåviolett o. vaxartad beläggning) o. utebliven l. försvagad axskjutning. LAHT 1918, s. 418 (1915). —
(3 b α) -SKIVLING. bot. svamp av (det familjen skivlingar tillhörande) släktet Volvaria Fr. (vars arter har slida); särsk. i pl. om detta släkte. Vanlig slidskivling, svampen V. speciosa Fr. (som utgör släktets vanligaste art). Romell Lindblad 33 (1901). jfr silkes-slidskivling. —
(4) -SKÖLJNING. i sht med. sköljning av slidan (i medicinskt syfte l. av renlighetsskäl). Svenson Sinnessj. 130 (1907). —
(4) -SPEGEL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6553). med. instrument (tillhållare l. hake) för att hålla väggarna i slidan isär vid undersökning l. behandling, vaginalspekulum. SFS 1938, s. 1209. —
(3 b α) -STARR. bot. starrväxten Carex vaginata Tausch (som har skärmblad med bladslidor). Thedenius FlUplSöderm. 429 (1871). —
(3 b α) -SVAMP. (numera bl. tillf.) om svamp med slida; särsk. (†) i namn på svampar.
a) i uttr. rödsporig l. rödskivad slidsvamp, svamp av släktet Volvaria Fr., slidskivling, stolt slidsvamp, svampen Volvaria speciosa (Fr.) Gillet, vanlig slidskivling. Strömbom Svamp. 26 (1883: rödskifvade slidsvampar; om släktet). Därs. (: stolta). Lönnegren NordSvampb. 20 (1895: Rödsporiga slidsvampar; om släktet).
b) i uttr. vitsporig slidsvamp, svamp av släktet Amanita Fr., flugsvamp, ringlös slidsvamp, svampen Amanita vaginata (Fr.) Gillet, ringlös flugsvamp. Lönnegren NordSvampb. 16 (1895: Hvitsporiga slidsvampar; om släktet). Därs. 17 (: Ringlösa). —
(4) -UTFALL~02 l. ~20. (numera föga br.) hos husdjur: skidframfall. Sjöstedt Husdj. 1: 215 (1860). Juhlin-Dannfelt (1886). —
(4) -VALV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6553). anat. om den avsmalnande övre delen av slidan (vari livmodertappen sticker ned). Hygiea 1854, s. 568. —
(3 b α) -ÖRA. bot. på bladslida: bihang vid slidmynning (vilket sitter mittemot bladskivan). Blad med stora, hinnaktiga slidöron. Nyman VäxtNatH 1: 268 (1867). —
(3 b α) -ÖRT. (växt av) släktet Polygonum Lin. (som har stora stipelslidor), pilört; numera företrädesvis i ssgn skarp-slidört. Kindberg SvNamn 27 (1905).
B: SLIDE-FODER, se C. —
(3 b α) -KNÄ, äv. (numera knappast br.) -KNÄA. (slid- 1868 osv. slide- 1864 osv. -knä 1864 osv. -knäa 1873—1939) bot. (växt av det till familjen Polygonaceæ hörande) släktet Polygonum Lin. (med ledad stam som ovanför lederna omges av stipelslidor), pilört; äv. i ssg betecknande växt av familjen Polygonaceæ (se -knäväxt). Fries BotUtfl. 3: 236 (1864).
-växt. växt tillhörande familjen Polygonaceæ (hos vilken alla medlemmar har en med släktet Polygonum Lin. överensstämmande stam); särsk. i pl. om denna familj: pilörtväxter. Fries Ordb. (c. 1870).
C (†): (4) SLIDO-FODER. (slide- 1697. slido- 1697— c. 1847) om den slemhinna som invändigt bekläder slidan. Hoorn Jordg. 1: 320 (1697); jfr Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
Avledn.: SLIDA, v.1, förr äv. SLIDRA, v. (slida 1832 (: omslidande)—1863 (: omslidande). slidra 1737 (i bet. 1)— 1765 (i bet. 1)) [jfr fvn. slíðra]
1) (numera bl. i vitter stil, med ålderdomlig prägel) till 2: sticka (svärd l. värja o. d.) i slidan, skida; äv. bildl., i uttr. slida svärdet i ngns bröst, begrava svärdet i ngns bröst. Jag skall wäl slidra swerdet i dit bröst. Björner Hrom. 2 (1737). At hindra, det klingan (när Swerdit slidradis) i hastighet ej måtte stötas för långt ned, och udden taga skada. LMil. 2: Föret. 16 (1765).
2) bot. till 3 b α, betecknande att ngt omger ngt ss. slida l. likt en slida; särsk. i ssgn om-slida (Bladen äro, i anseende till vidfästningen: .. slidförande eller omslidande stammen. Hartman Fl. XXV (1832). De öfra (”fruktgrenbladen”) omslida grenen. BotN 1856, s. 122); jfr slidad 2. —
SLIDAD, p. adj. [jfr slida, v.1]
1) (numera i sht i vitter stil) till 2: försedd med slida; i sht ss. senare led i ssg: försedd med (så l. så beskaffad) slida. jfr Silfverslidad ataghan (dvs. dolk). CVAStrandberg 3: 19 (1855).
2) [jfr motsv. anv. av nylat. vaginatus] (numera föga br.) bot. till 3 b α, om växtstam o. d.: omgiven av bladslidor l. stipelslidor. Euphrasén LinnéTermBot. 8 (1792). Arrhenius Bot. 82 (1845). Ahlman (1865). jfr be-slidad. —
SLIDING, r. l. m. (föga br.) bot. till 3 b α: svamp av släktet Volvaria Fr., slidskivling; särsk. om arten V. speciosa Fr., vanlig slidskivling. Krok o. Almquist Fl. 2: 213 (1907). jfr silkes-sliding. —
SLIDRA, se slida, v.1
Spoiler title
Spoiler content