VAGNA vaŋ3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. vaghna; motsv. d. vogne; avledn. av VAGN]
motsv. VAGN 1: (tillf.) forsla (ngt) i vagn som skjutes (fram o. tillbaka). (Från virkeshögarna) bäres eller vagnas virket till kajen och lastas i pråm. HbSkogstekn. 501 (1922). Anställning lyckades man också få, Anton vid cementindustrin där han – bl a vid vagnandet av kol – kom att bli känd som en kraftkarl. ÅboUnderr. 1979, nr 170, Bil. s. 5. Om man .. berättar om alla ungar .. som faktiskt inte somnar av att bli vagnade över en tröskel .. , så (osv.). AB 1/7 2011, s. 32.
Avledn.: VAGNARE, m.//ig. (förr) om person vid sågverk l. brädgård o. d. som förflyttade bräder l. plank o. d. med vagn. Plankbärarne hade sålunda 1020 kr., försågarne 800 .. timmertummarne 880 och vagnarne 700 kr. SD(L) 31/10 1894, s. 5. jfr stav-vagnare.
SAOB
