publicerad: 2014
VAGN vaŋ4n, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Upp. 18: 13 (NT 1526) osv.) ((†) -er G1R 3: 24 (1526), HovförtärSthm 1722 A, s. 1040 (: pagesÿ wägner)); pl. best. -arna (1Mos. 45: 27 (Bib. 1541) osv.) ((†) -anar Jer. 46: 9 (Bib. 1541), Nah. 2: 4 (Bib. 1541); -erna Phrygius MOlai B 4 b (1608), Rudbeck d. ä. Atl. 2: 80 (1688: Carlwagnerne); -rarne HovförtärSthm 1773, s. 330).
Ordformer
(vagen (w-, -nn) 1559 (: vagenborgh)–1711. vagn (u-, w-, -ghn, -gnn, -hgn) 1526 osv. vang (w-, -ngh) 1547 (: wangz hiulen)–1821 (: vangskorg). vangn (w-, -nn-) 1529 (: höö vangnar)–1821. vegner, pl. (u-, w-, -nn-) 1565 (: Blochuegnner)–1628. vogen- (w-, -nn-) i ssgr 1551 (: vogenborg)–1564 (: Wogennborgz kerror). vågen- (w-, -nn-) i ssgr 1555 (: vågenborgh)–c. 1585 (: vågennborgenn). wangen- i ssg 1631 (: Sammetz Wangentÿgh). wogn 1526–1565 (: wognborg(er)). wågn 1585–1663. wång- (-o-, -gh-) i ssgr 1541 (: wångshiul)–1555 (: wångz tijstar). wägnar, pl. 1658–1739. wägner, pl. 1608–1722 (: pagesÿ wägner))
Etymologi
[fsv. vaghn; jfr fd. wog(e)n, waghen (d. vogn), fvn. vagn, mlt. wagen, flfrank. (reidi-)wagan, mnl. waeghen (nl. wagen), ffris. wain, wein, fht. wagan, mht. wagen, feng. wæg(e)n (eng. wain, wagon); till samma rot med bet.: röra, sätta i rörelse som lat. vehiculum (se VEHIKEL), gr. ὄχος, sanskr. vāhana-, samtliga med bet.: vagn, kärra. — Jfr VAGNA, VAGONG]
1) för transport av person(er) l. gods inrättat fordon (o. vanl. med hjälp av dragdjur l. motor framfört l. framdrivet) med överrede l. korg som vilar på två axlar (ibland en axel) o. oftast med fyra hjul (jfr KÄRRA 1); äv. dels med huvudsaklig l. uteslutande tanke på själva överredet, dels med inbegrepp av dels dragdjur, dels kusk l. chaufför, liktydigt med: droska l. taxi (se särsk. c); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. a). En weegh .. then han med kærror och wogner bruka kan. G1R 3: 24 (1526). En Blåmåhlad öfwertäckt wagn med guhla lister, in uti klädd med rödt faconeradt Plys. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Jag är färdig, allenast du går och beställer en Wagn, ty jag wil först skrifwa et afskeds-bref til min Papa. Lagerström Holberg Jean 89 (1744). Öfvertäckte wagnar kommo först i Frankrike under Franciscus I. i bruk. Dalin Hist. III. 1: 514 (1761). Vagn, låg, på fyra hjul, för transport av risen. Ambrosiani DokumPprsbr. 385 (1923). (Man) lade .. (majstången) på en vagn, dragen av flera par oxar med blomsterlindade horn. Nilsson FestdVard. 114 (1925). (Drottning Kristina) sålde tjugo hästar och huvuddelen av sina vagnar. Englund Silverm. 48 (2006). — jfr BRUD-, BRÄD-, ELIAS-, FJÄDER-, FLAK-, GALA-, HYR-, HÄCK-, HÄNG-, JAGGERNAUT-, JAKT-, KARETE-, KORG-, LANDÅ-, OMNIBUS-, OX-, PACK-, PAR-, PROVIANT-, REDSKAPS-, RESE-, RUST-, RÅN-, SOMMAR-, STRIDS-, TRAV-, TRIUMF-, TROSS-VAGN m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr., särsk. dels till vagns (förr äv. till vagn) l. med häst och vagn, (färdas) medelst vagn, dels bildl. i sådana uttr. som få ändan ur vagnen, (efter en inaktiv period) börja handla l. agera, vara med på vagnen, ta ställning för ngt l. sträva mot samma mål o. d., (vara l. känna sig som) femte hjulet under (förr äv. i) vagnen (se FEMTE), vara tappad bakom en vagn, vara bortkommen l. tafatt l. lättlurad o. d., spänna vagnen för hästarna, gå bakvänt till väga, göra ngt på ett felaktigt sätt. Brudparet åkte med häst och vagn till kyrkan. Konunganar .. (skall) infara genom thesses Hwsz portar bådhe til wagn och til hest. Jer. 22: 4 (Bib. 1541). Spänna Wagnen för Hästarna. Grubb 757 (1665). KKD 9: 305 (1715: till wagns). (Hon) var tydligen inte tappad bakom en vagn. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 107 (1965). Det är du som fortfarande aldrig får ändan ur vagnen. Bredow BaraInte 24 (2009). Regeringen är överens med Socialdemokraterna om att förlänga den svenska insatsen i Libyen. Men Miljöpartiet är inte med på vagnen. SvD 15/9 2011, s. A14.
b) i fråga om motordrivet l. lokdraget spårbundet fordon, särsk. (mer l. mindre elliptiskt) om tågvagn l. spårvagn. Som bekant är, uppvärmas endast 1:a klassens vagnar. SöndN 1866, nr 11, s. 3. Iakttag de i vagnarne anslagna förhållningsreglor. SvKomm. 1867, provnr, s. 1. Han hade lagt märke till, att hvarje vagn innehöll fem kupéer. Janson CostaN 1: 231 (1910). Visningen (av järnvägsfilmen) skedde i en gammal sovvagn, som byggts om till biografsalong. Denna vagn besökte stationerna i tur och ordning och föreställningen gavs för personalen. Förberg SäljFilm 16 (1946). Fogelström BorgTr. 43 (1957; om spårvagn). — jfr BAN-, BOGGI-, GODS-, JÄRNVÄGS-, KREATURS-, PALATS-, PASSAGERAR-, PULLMAN-, RALL-, RESGODS-, RESTAURANG-, RINGLINJE-, RÄLS-, RÖK-, SALONGS-, TRAFIK-, TRALL-VAGN m. fl.
c) bil l. lastbil o. d.; äv. liktydigt med: taxi. Vår snabba vagn. Böök ResSv. 101 (1924). Idag har jag faktiskt kört egen bil, benvit med lacksvart sufflettak, den läckraste vagn jag någonsin ägt. Sjögren TaStjärn. 8 (1957). Claes hade beställt bil ifrån Vaxinge .. strax efteråt hade Adal också beställt men ingen vagn kunnat få. Gustaf-Janson Råtun. 59 (1962). Det är en hygglig vagn, Amazonen. Wästberg Vattensl. 15 (1968). — jfr AUTOMOBIL-, KARDAN-, PANSAR-, PIKET-, RACER-, SPORT-, TURIST-VAGN m. fl.
d) ss. senare led i ssgr, om fordon avsett för l. använt till försäljning l. utdelning av (visst slag av mat)varor; äv. i anv. motsv. e; jfr BAGAR-, BIR-, KOK-, KORV-, MARKETENTERI-, SALU-, TORG-VAGN m. fl.
e) om mindre hjuldon l. fordon som dras l. skjuts fram(åt) med handkraft; särsk. om (l. elliptiskt för) barnvagn; jfr d. Der widare Orter äro med god plaan, släpar man (malmen i) wagn med små blockhiuhl, hwilka effter Storleken kallas Hundar, Suggor eller Biörnar. UHiärne Berghl. 442 (1687). Vagnen ger plats för en liggande sjuk och en sköterska, går på gummihjul och kan lätt och fullständigt rengöras. Almquist Häls. 520 (1896). På golvet rörde sig kameran på en vagn. Sjöberg Träblås. 258 (1938). Kyparen kommer inrullande med en liten vagn. Sjögren TaStjärn. 16 (1957). Försvunna eller skadade vagnar kostar affärskedjorna, och naturligtvis kunderna, miljonbelopp varje år. DN 3/3 1986, s. 37. Pojken ligger redan i babypåsen i vagnen där ute. Jörgensdotter BergDöttrar 278 (2009). — jfr BARN-, DOCK-, KULISS-, MAGASINS-, MAT-, ROND-, RULL-, SHOPPING-, TE-, TVILLING-VAGN m. fl.
f) om (l. elliptiskt för) (släp)vagn som gm kopplingsanordning är avsedd att förenas med o. dras av bil l. traktor o. d. Nesser FallG 348 (2003; om husvagn). — jfr PÅHÄNGS-, SID-, TRAKTOR-VAGN.
2) i sht i sg. best. o. ss. egennamn med stor begynnelsebokstav, benämning på (l. elliptiskt för) vissa stjärnkonstellationer, i sht om Karlavagnen (bestående av sju av de ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden Stora Björnen); särsk. i uttr. Lilla vagnen, om stjärnbilden Lilla Björnen; förr äv. [jfr t. großer wagen] i uttr. Stora vagnen, Karlavagnen. Det är märkvärdigt at dessa båda constellationer stora och lilla Björn nästan i alla länder fått dessa namn, eller ock blifvit kallade stora och lilla vagnen. 2VittAH 5: 83 (1796). Er tänken Vagnen, som uppå vår himmel / Har sådant svängrum både dar och nätter. Lidforss Dante I. 3: 56 (1902). Björnen, den bild, som också de kalla för Vagnen. Lagerlöf HomOd. 61 (1908). — jfr HÄR-, STJÄRN-VAGN.
3) om maskin l. maskindel som (gm att glida o. d. på ett underlag l. längs skena l. i ränna (se RÄNNA, sbst.1 2 a)) utför l. underlättar en fram- o. återgående rörelse l. en rörelsereglerande l. matande uppgift; särsk. om sådan maskindel dels på (äldre) skrivmaskin som flyttar vals (l. papper) till rätt anslagspunkt, dels på spinnrock l. selfaktor o. d.: spinnvagn. Linné Sk. 19 (1751). Den bakre vagnen .. som verkar skjutande på (såg)stocken, består endast af en grof träram. JernkA 1864, s. 273. Vagnen är så inrättad, att då den framdrages, utdrages dukten, och garnen erhålla med detsamma sin behöriga rund i dukten. Frick o. Trolle 25 (1872). Bottenplattan, som är fäst på svarfstolens vagnar. UB 6: 314 (1874). Å (selfaktorn) äro spindlarna placerade intill varandra å en s. k. vagn som rör sig fram och tillbaka i förhållande till sträckverket. Form 1934, s. 129. Tabulator .. (dvs.) anordning på skrivmaskin varmed vagnen kan inställas direkt i önskat sidläge. IllSvOrdb. 1593 (1955). — jfr HISS-, KERATT-, LÖP-, MATAR-, MOTTAGNINGS-, TRAVERS-VAGN m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: VAGN-ANTAL~02 l. ~20. antal vagnar; särsk. till 1 b, om antalet sammankopplade vagnar som tillsammans utgör ett tågsätt. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 35, s. 5. Högsta vagnantalet är bestämdt till 40, hvilket medgifver att på ett tåg föra en bataljon, en sqvadron eller ett batteri. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 207 (1880). —
-AVDELNING~020. (vagn- 1867 osv. vagns- 1873 osv.) särsk. till 1 b: (med dörr o. d.) avdelat utrymme i tågsätt, kupé; förr äv. om militärt manskap indelat (efter vissa kriterier) i avdelning (se d. o. 3 g) som ryms i en järnvägsvagn. TjReglArm. 1867, 4: 166. Befälhafvaren indelar .. med ledning af den kännedom om manskapsvagnarnas rymlighet och ordningsföljd han skaffat sig, manskapet i vagnsafdelningar. TjReglArm. 1889, s. 428. Vagnsfönster åt vindsidan skall hållas stängt, om någon resande i samma vagnsavdelning sådant yrkar. SvKomm. 1925, nr 2, s. 115. —
-AXEL, se D. —
-BANA. särsk. (†) om bana (se bana, sbst.1 3) för kappkörning o. d. med häst o. vagn. På wagn-banen eller kör-kretsen war en täfling om wadet emellan de grönklädde kuskar och de blå. Dalin Montesquieu 179 (1755). —
-BEFÄLHAVARE. (vagn- 1884 osv. vagns- 1847 osv.) befälhavare för militär transportvagn, vagnchef; äv. till 1 b: tågbefälhavare. Pjes-befälhafvaren framför venstra förhästen; servisen bakom pjesen .. Vagns-befälhafvaren till venster om förparet. KrigVAT 1847, s. 397. Vagnbefälhavaren .. ålägges .. (att) anmäla, om å järnvägsvagn någon skada iakttages. SFS 1935, s. 537. —
-BEKLÄDNAD. (vagn- 1943 osv. vagns- 1847 osv.) beklädnad (se d. o. 3 b β) inuti vagn. Halfsidentyg till vagnsbeklädnad. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 56. Kjellberg Ull 421 (1943). —
-BESTÅND. jfr bestånd, sbst.1 11 c. En eldsvåda förstörde 1696 en stor del av det kungliga vagnbeståndet på Helgeandsholmen. Cronquist Ekipage 61 (1952). —
-BESÄTTNING. (vagn- 1944 osv. vagns- 1935 osv.) besättning (se d. o. II 6 a β) i vagn; särsk. (mil.) till vagn 1 c, om besättning på pansarfordon. IdrBl. 1935, nr 56, s. 12. Grunden för .. användbarhet i striden är, att vagnbesättningen är sammansvetsad till en enhet. SoldIPans. 1944, s. 318. —
(1 c) -BJÖRN. om visst slags (specialkonstruerad) vagn varmed järnvägsvagn o. d. kan transporteras på landsväg l. gata o. d. GbgMP 4/10 1949, s. 13. —
-BOD, se D. —
(1 a) -BORG. (vagn- 1541 osv. vagne- 1605. vagns- 1723–1866) [fsv. vaghnborgh; jfr d. vognborg, mlt. wagenborch] borg (se borg, sbst.1 2) av vagnar; äv. om enskild (krigsutrustad) vagn avsedd att ingå i en vagnborg; särsk. [jfr t. eine wagenburg schlagen] i uttr. slå en vagnborg, anordna l. formera en vagnborg; utom i skildring av ä. förh. numera bl. i bildl. l. oeg. anv. Saul lågh j wagnborghenne, och häärfolcket om kring honom. 1Sam. 26: 5 (Bib. 1541). Droge så uth .. till hest och foott en vellig hop folk med vogenborg, felttskoott och anner krigs rustning väll försörgde. G1R 22: 467 (1551). Strax .. slogh han een vangborgh kringh om sigh. HH 20: 250 (c. 1640). (Hockeyspelarna) har byggt en vagnborg i egna zonen. GbgP 10/11 2007, s. 89.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): vagnborgs-, äv. vagnborg-kista. jfr kista 1. Wågenborgz kistor beslagne. ArkliR 1562, avd. 4. ArkliR 1564, avd. 12.
-kärra. i vagnborg ingående kärra. ArkliR 1564, avd. 34. Beslagnne wågenbårgz kerror. ArkliR 1567, avd. 9.
-rör. (†) = -borg-stycke; jfr rör, sbst.3 3 a. År 1587 funnos i rustkammaren på Stockholms slott 74 st. vagnborgsrör, särskildt afsedda till försvar inom de den tiden ofta använda vagnborgarne. Spak Handskjutvap. 16 (1890). Alm VapnH 66 (1927).
-stycke. om stycke (se d. o. 19) ingående i en vagnborgs arsenal; jfr -borg-rör. SvFlH 1: 55 (i handl. fr. 1569). Det förekom .. att .. (enkel- o. dubbelhakar) voro försedda med tappar för att kunna fästas vid en med pivå försedd gaffel .. i vilket fall de apterades på en bocklavett eller – för fältbruk såsom vagnborgsstycke – på ett fordon. Jakobsson BevBeklädn. 8 (1938). —
-BORSTE, se D. —
-BRO. (vagn- 1877–1886. vagns- 1840) (†) = bro 6 c. LfF 1840, s. 87. Skeft- eller trumstången .. är ledbart förenad med .. vagnbron, som går genom framvagnens underbank och i sin främre ända är förenad med tistelstången eller skaklarne. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). —
(1 b) -BYRÅ. (förr) om avdelning inom Statens järnvägar för handläggning av ärenden rörande fördelning o. d. av järnvägsvagnar; anträffat bl. i sg. best. i uttr. Tidtabells- och vagnbyrån. Inom (järnvägs)styrelsen finnas nedannämnda byråer .. tidtabells- och vagnbyrån med en sekreterare, en notarie. SFS 1915, s. 1980. —
-CHEF. (vagn- 1944 osv. vagns- 1915 osv.) särsk. till 1 b: (tillfällig) chef vid (trupp)transport med järnvägsvagn; jfr -befälhavare. (Det meddelades) att ett första transporttåg kommit in på perrongen. Officern utnämnde nu vagnschefer och så bar det i väg till ilastningen. Blomberg Överg. 173 (1915). —
-DAG. (förr) särsk. till 1 b: dag (se d. o. I 3) under vilken järnvägsvagn var i trafik l. disponerades o. d. Detta innebär dock ingalunda, att statens järnvägar för sina vagnar i samtrafik erhålla högre betalning pr vagndag än de enskilda banorna för sina. SJ 4: 387 (1906). —
-DON, -DRIVARE, -DYNA, se D. —
(1 b) -DÄCK. (vagn- 1944 osv. vagns- 1909 osv.) däck på färja avsett för transport av tåg. VFl. 1909, s. 101. —
-DÖRR, se D. —
-FABRIK. jfr fabrik 4. LdVBl. 1836, nr 28, s. 4. (Bil)karossen är tillverkad av Nordbergs välkända vagnfabrik och visar ett förstklassigt och gediget arbete. Motorför. 1928, nr 3, s. 7. —
-FABRIKANT. (vagn- 1885 osv. vagns- 1836 osv.) (i sht förr) person som driver vagnfabrik; jfr -fabrikör. LdVBl. 1836, nr 9, s. 3. —
-FART. särsk. (†) om (post)befordran med (av häst(ar) dragen) vagn; jfr fart 2. Stiernman Com. 941 (1704). Tillåt mig påminna att vagnfarten torde efter vanligheten begynna tidigt på eftermiddagen. Leopold (SVS) II. 5: 308 (1817). —
-FETT, -FJÄDER, -FORA, se D. —
-FÄRD. (vagn- 1874 osv. vagns- 1905 osv.) jfr färd 1. En vagnfärd om sommaren är alltid behaglig. Ödman UngdM 1: 98 (1874, 1881). —
-FÖRARE. särsk. till 1 b; jfr förare 2. (Spårvagnarna) skötas af en vagnförare och en konduktör. TT 1895, M. s. 68. —
(1 b) -FÖRDELARE. (förr) person som (yrkesmässigt) ombesörjde fördelning av vagnar till olika stationer efter behov. Vagnfördelaren börjar sin dag med att .. ta emot uppgifter från underlydande stationer angående tillgång och behov av vagnar av olika typer m. m. SvYrkeslex. nr 560 a, s. 1 (1954). —
-FÖRDELNING. (vagn- 1897 osv. vagns- 1904 osv.) särsk. till 1 b: fördelning av järnvägsvagnar (mellan järnvägsstationer l. tågsätt). Trafikinspektör åligger: att .. ombesörja vagnfördelningen inom sektionen. SFS 1897, nr 86, s. 32. —
-FÖRE. (vagn- 1822 osv. vagns- 1742–1889) före som gör det möjligt l. lätt att använda vagn. Gudi lof wj hafwe önskeligt wagnsföre här i orten. ÅgerupArk. Brev 16/12 1742. —
(1 b) -FÖRMAN~02 l. ~20. (vagn- 1871 osv. vagns- 1894–1896) (förr) förman (se förman, sbst.1 4, 5) vid Statens järnvägar; jfr -mästare 2. BtSvStat. L 1871, s. 67. —
-GARDIN. (vagn- 1857 osv. vagns- 1820 osv.) (i sht förr) jfr gardin, sbst.1 1. SC 1: 606 (1820). Ryttare på ståtliga hästar bugade .. varhelst något vackert ansigte blickade fram mellan vagngardinerna. Rydberg Frib. 267 (1857). —
-GAVEL, -GLAS, se D. —
-HALL. (vagn- 1903 osv. vagns- 1922 osv.) särsk. till 1 b: (i anslutning till järn- l. spårväg uppförd) hallbyggnad för vagnars uppställning. I vagnhallen är godt utrymme för 8 motorvagnar och en snöplog. TT 1903, Allm. s. 323. —
-HJUL, -HUS, -HYRA, -HÄCK, -HÄST, -JÄRN, se D. —
-KAMP. (bl. tillf.) kamp (se kamp, sbst.2 1) med häst o. vagn. Amythaon, väldig i vagnkamp. Johansson HomOd. 11: 259 (1844). —
-KAPPRÄNNING. (†) kappkörning med häst o. vagn; jfr kapp-ränna. Johansson HomIl. 23: 262 (1848). Nilsson Ur. 2: 159 (1865). —
-KARAVAN. karavan av vagnar; jfr -tåg 1. (Hon fick) sikte på en lång vagnkaravan på ungefär tre mils afstånd österut. Zilliacus Indiankr. 162 (1898). —
-KARL. [fsv. vaghnkarl] (vagn- 1774 osv. vagns- 1909 osv.)
2) (förr) person som (yrkesmässigt) arbetade med skötsel av vagn(ar). Fullvuxna vagnkarlar ha 800 à 875 Kr (i lön). VL 1907, nr 68, s. 6. —
(1 b, c) -KILOMETER. (vagn- 1883 osv. vagns- 1886 osv.) (i sht i fackspr.) måttenhet betecknande befordran av en vagn en kilometers väg; särsk. i uttr. per vagnkilometer; jfr -mil. NF 7: 1175 (1883). Om kolpriset är 17 kr per ton, kostar således bränslet ungefär 5 öre per vagnkilometer. TT 1887, s. 117. Anbudet (på busstrafiken) är uppdelat på fem paket, från 490 000 till 1 300 000 vagnkilometer per år. GbgP 3/1 1992, s. 18. —
-KISTA, -KLASS, se D. —
-KNEKT. (vagn- 1592. vagne- 1593) [jfr t. wagenknecht] (†) person med uppgift att sköta vagn l. betjäna person(er) som färdas med vagn; jfr knekt 1. Jacker ått 5 wang kneckter. KlädkamRSthm 1592 B, s. 75 a. KlädkamRSthm 1593 D, s. 130 a. —
-KOLONN. kolonn (se d. o. 2 a) av vagnar (tillhörande militärförband). Så mycket gynnade oss .. lyckan, att vi vid trossen fingo slåss lika tappert som de andra .. Slutligen körde vi bort packet, hvarefter vagnkolonnen satte sig i rörelse. Sparre Findl. 3: 177 (1835). —
-KOPPEL, -KOPPLARE, -KORG, se D. —
-KORTEGE. Cronquist Ekipage 96 (1952). En vagnkortege genom Stockholms gator, bekostad av författarinnan och kvinnosakskämpen Lotten von Kraemer. Isaksson o. Linder Wägner 1: 172 (1977). —
-KUBERAD, -KÄMPE, se D. —
-KÖRARE. (vagn- 1587 osv. vagns- 1687 osv.) (förr) kusk, körsven; jfr körare 5. Helsingius Ll 3 a (1587). (Det är) angeläget att hafwa en godh och achtsam wagnskiörare, som medh flijt weth att stilla och fordra hästarne. BlBergshV 18: 150 (1687). —
-LASS, -LAST, -LEGA, -LIDER, se D. —
-LIKNANDE, p. adj. (vagn- 1911 osv. vagns- 1950 osv.) som liknar en vagn. Hjulsatsen bildar i förening med ramverket (på lokomotiven) ett långsträckt, vagnliknande fordon. 2NF 16: 1008 (1911). —
-LYFTARE, -LYKTA, -LÅDA, -LÄDER, se D. —
-MAKARE. (vagn- c. 1580 osv. vagne- 1583–1716) (i sht förr) person som yrkesmässigt tillverkar l. reparerar (delar till) vagn; jfr -smed o. karet-makare. VocLib. avd. 25 (c. 1580). Wagnmakaren som laga stången i wagn. Stiernflycht HuushAnn. Specif. 16/9 1678. En samling silhuetter med bl. a. 15 olika vagnstyper, utförda av vagnmakare Sigfrid Svensson, Höör. Kulturen 1951, s. 198.
Ssgr (i sht förr): vagnmakar-, äv. vagnmakare-arbete. arbete bestående i tillverkning av vagnar; äv. konkret(are), om resultatet av sådant arbete. BoupptSthm 1688, s. 256 a. (Ask) är eftersökt för tillverkning af .. vagnmakararbeten. Juhlin-Dannfelt 22 (1886).
-verkstad. verkstad för tillverkning l. underhåll av vagnar. Grundläggningen til wagnmakarewärkstaden midt emot Kongl Stallet är börjad. HH XXXII. 2: 12 (1783).
-ämbete(t). vagnmakares skråämbete. Oldermannen för WagnmakareEmbetet. BoupptSthm 1675, s. 1665 a. —
-MAKERI1004, äv. 3~002. (i sht förr) verksamheten att tillverka l. reparera (delar till) vagnar; äv. konkret: vagnmakares verkstad. Lindome Sokn var i Göteborg mycket beryktad för en binäring .. Det är Stolmakeri och Vagnmakeri. Barchæus LandthHall. 10 (1773). (Han) var själv sin far behjälplig i dennes vagnmakeri i Kisa under 15 år. ÖgCorr. 10/8 1970, s. 8. —
-MAN. [jfr d. vognmand] särsk. (i fråga om ä. förh. i förutvarande danska provinser) om person förordnad att i stad tillhandahålla vagn för person- l. varutransport; jfr färj-man. KlädkamRSthm 1580 G, s. 64 a. Emedan resolverat blefwit, at .. (han) icke kan til Borgare antagas, om han ei will bli krögare och wagnman. VRP 28/2 1739. Vagnmännen var viktiga personer för kommunikationsväsendet. Kulturen 1990, s. 123.
Ssg (förr): vagnmans-lag. sammanslutning av vagnmän för gemensamt utövande av vagntrafik; jfr färjmans-lag, skjutsar-lag. AnderssonBrevväxl. 1: 152 (1832). —
-MATERIEL. särsk. till 1 b; jfr materiel 1. Öfverenskommelser med främmande jernvägsförvaltningar angående gemensamt begagnande af vagnmateriel. SFS 1897, nr 86, s. 16. —
(1 b, c) -MIL. (i sht i ä. fackspr.) i fråga om lastfordon: måttenhet betecknande befordran av en lastad vagn en mil; särsk. i uttr. per vagnmil; jfr mil, sbst.1, o. -kilometer. En vagnmil, d. ä. en vagn, lika mycket af hvad slag, framforslad en mil. Lindgren Weber Jernv. 307 (1857). 8,3 öre per vagnmil och dag för stationspersonalen. TT 1894, Allm. s. 27. —
(1 b) -MOTOR. motor varmed vagn framdrivs. Det enklaste sättet för strömtillföringen är, att strömmen ledes till vagnmotorn genom den ena skenan och tillbaka genom den andra. TT 1892, s. 87. —
-MÅLARE. (vagn- 1812 osv. vagns- 1892 osv.) (förr) person som (yrkesmässigt) målade vagnar. JournLTh. 1812, nr 28, s. 3. —
-MÄSTARE. (vagn- 1621 osv. vagns- 1790–1908) särsk.
1) [jfr t. wagenmeister] (i fråga om ä. militära förh.) om befälhavare för en armés träng o. d. Gustaf II Adolf 251 (1621). Den öfriga delen af armécorpsens tross står .. under vagnmästaren, hvilken är befälhafvare för hela armécorpsens tross med bataljonschefs magt och myndighet. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, UndMem. 2: 6. jfr general-, regements-vagnmästare.
2) (förr) till 1 b: (titel för) järnvägstjänsteman som ledde underhålls- o. reparationsarbete o. d. av järnvägsvagnar vid Statens järnvägar. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 13. I räkenskaperna för år 1862 förekomma .. befattningarna lokomotivförman och vagnmästare. SJ 4: 497 (1906). För .. (rengörings- o. smörjnings)arbeten med järnvägsvagnar finns särskild vagnpersonal som utgörs av reparatörer, vagnförmän och vagnmästare. SvYrkeslex. 2: 310 (1973). —
-NUMMER, -OLJA, se D. —
-OMBYTE~020. särsk. till 1 b: byte av vagn l. tåg (vid tågstation o. d.). Men det bar af; sofva blef icke frågan om, ty man hade nog med att passa på vagnombytena. Strindberg Vårbr. 1: 71 (1881). —
-PARK. (vagn- 1857 osv. vagns- 1896 osv.) särsk. till 1 b, c; jfr park, sbst.2 6. Lindgren Weber Jernv. 324 (1857). Motorvagnsparken växte snabbt och den utgör nu c:a 28,000,000 motordrivna fordon i världen. Som bränsle för denna vagnpark kom huvudsakligen bensin till användning. Dædalus 1931, s. 98. De tåg som nu går på röda linjen kommer vi att sätta in på gröna och blå linjen så att dessa linjer enbart körs med modellen C20 som i dag är de modernaste tågen i SL:s vagnpark. DN 20/1 2012, s. B10. —
-PENGAR, äv. -PENNINGAR, pl. (vagn- 1623 osv. vagns- 1911 osv.)
1) (i skildring av ä. förh.) pengar använda l. avsedda till hyra av vagn (jfr åkdons-lega); äv. avgift för passering av bro (jfr bro-pengar). Rudbeckius Dagb. 8 (1623). Dalin (1855: vagnpenningar). En nyhet utgör ”Vagnpenningar” och ”Kärrpenningar”, s.k. åkdonslega varom .. stadgas i en förordning från 1741. Kulturen 1938, s. 44.
2) (förr) till 1 b, om avgift som debiterades för överskridande av avtalad tid för lastning l. lossning av järnvägsvagn. SFS 1911, nr 37, s. 9. Överskridas .. frister, är mottagaren skyldig erlägga plats-, magasins-, vagns- eller presenningspengar. Engström o. Carlson HlednTrafik. 41 (1917). —
-PLATTFORM, -PORT, se D. —
-PROMENAD. särsk. (†) (lust)tur med häst o. vagn; jfr promenad 1 b. Hedenstierna FruW 161 (1890). Prinsessan hade kvällen före nedkomsten gjort en lång vagnpromenad. Wachtmeister AntBr. 280 (1915). —
-PUTSARE, se D. —
(1 b) -RAD. (vagn- 1911 osv. vagns- 1889) särsk. (numera mindre br.) rad av tågvagnar. Lundegård Prins. 203 (1889). Lokomotivens siréner och vagnradernas rassel nådde upp till hans fyra små rum. Krusenstjerna Pahlen 4: 39 (1933). —
(1 b) -RANGERING. (vagn- 1899 osv. vagns- 1901) rangering (se rangera 6) av järnvägsvagnar (på bangård o. d.). En väl ordnad vagnrangering är för en modern bangårdsanläggning af något större omfång ett hufvudvilkor. TT 1899, Byggn. s. 13. —
(1 b) -RAPPORT. (vagn- 1897 osv. vagns- 1966) SFS 1897, nr 86, s. 16. Tågbefälhavaren upprättar över tåget dels tågrapport .. dels vagnrapporter, en för Statens järnvägars, och en för främmande järnvägars vagnar. Engström o. Carlson HlednTrafik. 28 (1917). —
-REDE, -REDSKAP, se D. —
(1 a) -RESBOCK. (†) kuskbock på vagn; jfr res-bock. En .. Engelsk Coupee-Wagn .. med därtil hörande Rese-saker, bestående af: Wagn Resebåck med Fotmantel, Magasiner .. m. m. DA 1793, nr 70, s. 3. —
(3) -RETORT. (vagn- 1905 osv. vagns- 1904) (förr) om rörlig retort (se d. o. a) som kunde rullas l. skjutas in i (vagn)ugn. Det är, såsom jag betonade, dessa vagnsretorter, som gifva bästa utbytet. JernkA 1904, s. 331. —
(1 b) -REVISOR. (vagn- 1903 osv. vagns- 1921 osv.) [med avs. på efterleden jfr ry. revizor, kontrollör i olika grenar av järnvägstjänsten] (om ä. förh. i Finl.) (titel på) lägre tjänsteman (vid järnvägsstation o. d.) med uppgift att granska l. kontrollera vagnar. FFS 1903, nr 34, s. 103. —
-RÄNNING. (†) = -kappränning; jfr ränning 5. Palmblad Fornk. 1: 116 (1843). Vagnränningen och qvadrigornas (dvs. de fyrspända vagnarnas) form .. tyda på omedelbara, antika förebilder. Upmark Lübke 383 (1871). —
(1 b) -SAMTRAFIK~002. (i sht förr) samtrafik mellan järnvägsföretag (innebärande ömsesidigt utnyttjande av vagnar). SJ 4: 385 (1906). Godsvagn, tillhörande .. svensk eller norsk järnväg som deltar i vagnsamtrafik, får framföras i trafik mellan Sverige och Norge. SJFörf. 010: 99 (1973). —
-SELE. (vagn- 1741 osv. vagns- 1671 osv.)
1) jfr sele, sbst.2 1. Stiernflycht HuushAnn. Specif. 23/4 1671. Selar för körning av kärra eller vagn äro tampsele .. och vagnsele .. samt bröstsele. SoldIHäst. 1942, s. 56.
2) till 1 e: sele (se sele, sbst.2 2) för säkrande av barn i barnvagn. Skötväska m. avtagbar skötdyna, vagnsele, samt regnskydd till sulky. SödermNyh. 17/11 2001, s. 18 (i annons). —
-SIDA, se D. —
-SKADA. (vagn- 1973 osv. vagns- 1928 osv.) särsk. till 1 c. Försäkring emot brand och annan vagnsskada samt stöld. Motorför. 1928, nr 10, s. 3. —
(1 c) -SKADE-FÖRSÄKRING. (vagn- 1926 osv. vagns- 1929 osv.) skadeförsäkring för bil; särsk. om sådan (frivillig) försäkring i vilken skada på kaross o. d. ingår (o. som utgör komplement till (obligatorisk) trafikförsäkring). HandInd. 206 (1926). Har man vagnskadegaranti på sin nya bil behöver man inte betala dyr vagnskadeförsäkring. AlltBil. 324 (1976). —
(1 c) -SKADE-GARANTI. om (tidsbegränsad) garanti i form av vagnskadeförsäkring som erhålls (från tillverkare l. generalagent o. d.) vid köp av ny bil. SvD 23/10 1973, s. 3. —
-SKAKEL, -SKJUL, se D. —
-SKJUTARE. (vagn- 1910 osv. vagns- 1936 osv.)
1) (förr) om person som yrkesmässigt hade till uppgift att skjuta (se skjuta, v.1 I 8 c) vagn(ar). Vagnskjutaren Erik Alfred Lindström .. hos Örnsköldsviks ångsågsaktiebolag. PT 1910, nr 260 A, s. 3.
-SKRIN, -SKROV, se D. —
-SKYLT. särsk. till 1 b; jfr skylt, sbst. I 3. På bangårdarna i Oostende och Luxemburg läser man vagnskyltar som ”Rom”, ”Istanbul”, ”Aten”. FinT 1955, s. 11. —
(1 b) -SKÖTARE. (förr) (titel på) person som (yrkesmässigt) utförde (enklare) underhållsarbete ombord på tågvagn. PT 1909, nr 25 A, s. 2. Det skulle se ännu värre ut (ombord på tåget) än det gör, om ej påpassliga vagnskötare och städerskor då och då skaffade ut det värsta. Hälsov. 1927, s. 222. —
-SKÖVE, se D. —
-SLAG. (vagn- 1882 osv. vagns- 1885) om typ l. slag av vagn. Större vagnslag – landåer, char-à-bancser, omnibusar med flere dylika – .. lämpa sig liksom större lastvagnar föga för det inre af Norge. 1MinnNordM IV. 3: 4 (1882). Då tillgången å visst vagnslag icke täcker behovet, kan (osv.). SFS 1925, s. 732. —
-SMED. (vagn- 1610 osv. vagns- 1617) (i sht förr) person som (yrkesmässigt) smider vagnsdetaljer av järn. GripshR 1610, s. 76. Fatab. 1964, s. 57. —
-SMIDE. (vagn- 1881 osv. vagns- c. 1780 osv.) jfr smide 1, 2. I wagnssmide af Swanhalsar och fjedrar äro någre smeder som Exellera. Palmstedt Res. 120 (c. 1780). Fabriker för tillverkning af .. synålar, paraplyställningar, möbelbeslag och vagnsmide, lås, kätting (osv.). 2NF 12: 909 (1909). —
-SMÖRJA, -SMÖRJARE, -SMÖRJNING, -SNÖRE, se D. —
(3) -SPINNARE. (†) om ä. typ av spinnmaskin bl. a. kännetecknad av på rörlig vagn placerade spindlar. SvTeknUppslB 2: 714 (1939). James Hargreaves i England (tillverkade) på 1760-talet en periodiskt arbetande vagnspinnare, som han efter sin dotter benämnde ”Spinning Jenny”. HantvB I. 8. 1: 206 (1939). —
-SPRUTA. särsk. (i sht förr) om på vagn monterad brandspruta. Fasta vagnsprutor, hvilka hafva hjul, tistelstång, skaklor eller dragstång etc. fast förenade med pumpverket (och sprutkaret). Ahlström Eldsl. 239 (1879). —
-SPÅR, -STAD, -STEG, -STEGE, -STOL, -STOMME, se D. —
(1 b) -STOPPARE. (vagn- 1896 osv. vagns- 1897) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stoppbock. Anordnande af vagnstoppare (för järnvägsvagnar) vid Varbergs stenhuggeri. BtRiksdP 1896, I. 2: nr 43, s. 6. —
-STYRARE. särsk. (i sht förr) om person som (yrkesmässigt) styr (jfr styra, v.1 2 a (α)) vagn. Vagnstyraren drifver .. (härförarens) spann framåt. NF 1: 409 (1875). Nästan alla de 600 ordinarie konduktörerne och vagnstyrarne äro fullt förtrogna med vagnarnes skötsel. TT 1904, M. s. 72. —
-STÅNG, -STÄDERSKA, se D. —
-STÄLL. (vagn- 1897 osv. vagns- 1920) särsk. om ställ (se ställ, sbst.1 1) l. underrede hos vagn; äv. om ställning för parkering av (kund)vagn o. d. (jfr ställ, sbst.1 1 c). 2UB 3: 338 (1897). Sydsv. 5/10 2007, s. C2. —
-SVÄNGEL. (vagn- 1897 osv. vagns- 1895) (i sht förr) jfr svängel a. JernkA 1895, s. 53. Man tror, att han tilldelat slaget med en vagnsvängel. SD(L) 1897, nr 530, s. 3. —
-SÄTE, se D. —
(1 b) -SÄTT. (vagn- 1897 osv. vagns- 1917 osv.) tågsätt; jfr sätt, sbst.5 3. TT 1897, M. s. 51. Tungt eller oroligt sover de medan vagnssätt efter vagnssätt med virke från de stora sågverken .. rullar söder ut. Johnson Här 131 (1935). —
-TAK, se D. —
-TALS. i vagnar, i vagn efter vagn; särsk. (i sht om ä. förh.) i fråga om mätning o. försäljning: i kvantiteter räknade i vagnar. JournLTh. 1810, s. 691. Det finnes särskilda taxor för transport af kreatur antingen stycketals eller vagntals. Lindgren Weber Jernv. 264 (1857). —
(1 b) -TELEGRAM-JOURNAL. (förr) telegramjournal över tillgång på l. behov av järnvägs(last)vagnar o. d. SJ 4: 380 (1906). —
(1 b) -TILLSYNINGSMAN. (vagn- 1901 osv. vagns- 1907) (förr) (titel på) tillsyningsman för järnvägsvagnar. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 194. —
-TIPPARE. (vagn- 1922 osv. vagns- 1952) särsk.: för tippning av vagn avsedd l. använd tippare (se tippare, sbst.1 2); jfr -vändare. FoFl. 1922, s. 33. Vagntippning .. förekommer allmänt vid mindre vagnar och någon gång även vid järnvägsvagnar, som tippas åt ena gaveln medelst särskilda vagntippare. SvTeknUppslB 1: 534 (1937). —
-TISTEL, se D. —
-TJÄNST. (vagn- 1871 osv. vagns- 1884 osv.) särsk. (om ä. förh.) till 1 b, särsk. om verksamhet som rör vagnhall; äv. konkret, om organisation för sådan verksamhet. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 13. Källare för förvaring af oljor, talg .. med flera artiklar för lokomotiv- och vagntjenstens behof. BtRiksdP 1892, 6Hufvudtit. s. 90. —
-TVÄTTERSKA, se D. —
-TYG. (vagn- 1621–1755. vagne- 1579–1583. vagns- 1582–1686) (†) om utrustning till ekipage med vagn o. häst(ar) (ss. drag- l. seltyg l. schabrak l. dynor o. d.). StallRSthm 1579, s. 15. (Guldsmeden) haffuer tillagt aff sith egitt Sölffuer till drottningens wagntÿgh. StallRSthm 1623, s. 5. Wagn- och Red-Tyg. BoupptVäxjö 1755. —
-TYP, se D. —
-TÅG. (vagn- 1842 osv. vagns- 1849–1873)
1) tåg (se tåg, sbst.4 2) av vagnar, vagnkaravan. Sedan jag .. fått min häst, öfvergifvit vagnståget och upphunnit högqvarteret .. träffade jag (osv.). Wingård Minn. 10: 67 (1849).
2) till 1 b: om hopkopplade vagnar i tåg; äv. liktydigt med: tågset; jfr tåg-sätt. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 4. År 1814 konstruerade .. (han) ett järnvägslokomotiv, hvarmed framdrogos tunga vagntåg. LfF 1913, s. 49. Det blev inställda tåg .. sedan SJ .. beslutat att kontrollera hjulen på sina lok- och vagntåg. NorrkpgT 16/10 2010, s. 46. —
-TÄCKE, se D. —
-TÄCKJA. (vagn- 1563–1669. vagne- 1577) (†) vagnstäcke. Ett wagntäckie aff rödh gyllenduch. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 52. Risingh KiöpH 92 (1669). —
(3) -UGN. särsk. (i fackspr.) ugn (se d. o. 1 b) med vagnliknande rörlig botten l. bottendel (för ut- och införsel av kol). I Amerika användas (till kolning) små retorter, de mera moderna vagnugnarne samt de s. k. bikupsugnarne. JernkA 1904, s. 215. jfr rör-vagnugn. —
-UNDERREDE, -UTRYMME, se D. —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (vagn- 1872 osv. vagns- 1898 osv.) särsk. till 1 b: verkstad för tillverkning l. reparation av järnvägsvagnar o. d. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 22. Vagnverkstaden .. är dimensionerad för andra typer av vagnar än dem vi har i dag (på SJ). ArbMiljö 1989, nr 5, s. 41. —
-VIKT. särsk. till 1 b: en vagns l. ett vagnsätts vikt; särsk. (i fackspr.) om ett vagnsätts sammanlagda vikt använd ss. måttenhet för bestämning av l. gräns för dragfordons (tillåtna) last. Nedläggning af en vagnvåg (vid Bodens station) 3,200 kronor. Afses för verkstadens behof till kontroll på vagnvigten. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 143. Vagnvikten pr passagerarplats är likaledes af stor betydelse. 2NF 37: 618 (1925). —
(1 b) -VÅG. (vagn- 1872 osv. vagns- 1893 osv.) om (decimal)våg för vägning av järnvägsvagn o. d.; jfr bro-våg. TeknEkonBeskrStatJernvB 220 (1872). För vägning af lastade vagnar funnos vid 1904 års slut å statsbanornas stationer 131 vagnvågar. SJ 2: 378 (1906). —
-VÄG. (vagn- 1544 osv. vagns- 1544 osv.) (förr) (anlagd) väg (med två hjulspår) som kunde befaras med vagn; äv. i speciellare anv., om väg för (hästdragna) vagntransporter (från gruva o. d.); jfr kärr-väg. Är wår wilie .. att i szamfält med the Tre för:ne Sockner wele alle mann hielpe till, att thet motte en god och slätt wongzwäg rydiett och förbättredt bliffwa. G1R 16: 586 (1544). Transporten af kol från grufvorna till hamnen .. (skedde) medelst af hästar dragna vagnar, löpande på af bokribbor .. anlagda vagnvägar. SvGeolU Ca 6: 78 (1915). —
-VÄNDARE. jfr -tippare. Vagnvändare stjälpa vagnen åt sidan och finnas utförda för såväl mindre vagnar som järnvägsvagnar. SvTeknUppslB 1: 534 (1937). —
(1 b) -VÄXLING. (vagn- 1880 osv. vagns- 1898 osv.) införande av vagn från ett spår till ett annat (på bangård o. d.). TT 1880, s. 35.
B (†): VAGNA-BULLER, -STAD, se D.
C (†): VAGNE-BORG, se A. —
-DÖRR, -HÄCK, -HÄST, -JÄRN, se D. —
-KNEKT, -MAKARE, -TYG, -TÄCKJA, se A.
D: VAGNS-ARBETARE, -AVDELNING, se A. —
-AVGIFT. särsk. (†) (av riksdagen beslutad) avgift för tillstånd för (innehav l. framförande av) vagn. 2BorgP 5: 120 (1734). 1733 års förordning om slottsbyggningshjelpen som skulle utgå af vagns- och styfkjortelsafgiften. Lundin o. Strindberg GSthm 14 (1880). —
-AXEL. (vagn- 1864 osv. vagns- 1727 osv.) axel på l. till vagn. (En) stor biörk, som de kunna förfärdiga en vagnsaxul eller kiälka af. 2RARP 5: 688 (1727). De första vagnsaxlar med hjul som användes vid statsbanorna, voro af engelsk tillverkning. SJ 3: 280 (1906).
Ssg: vagnsaxel-kilometer. (i fackspr.) axelkilometer; jfr vagn-kilometer. Milpenningar .. tillkomma .. lokomotivförare, då under månaden utgjorda vagnaxelkilometer per lokomotivkilometer i medeltal uppgå till (osv.). SFS 1897, nr 123, s. 4. —
-BEFÄLHAVARE, -BEKLÄDNAD, -BESÄTTNING, se A. —
-BOD. (vagn- 1788 osv. vagns- 1787 osv.) jfr bod, sbst.1 2, o. -hus, -lider. Stigbergs Wärdshus med tilhörande Tomt och Åbyggnader, bestående af .. Brygghus, Wedbodar, Wagns-bod, Stall och Fähus. GT 1787, nr 63, s. 4. Till maskindirektörens (vid Statens järnvägar) handläggning höra .. underhåll av .. lokomotivstall, vattenstationer, vagnbodar samt gas- och elektricitetsverk. SFS 1920, s. 1562. —
-BORG, se A. —
-BORSTE. (vagn- 1912. vagns- 1762 osv.) (i sht förr) borste avsedd för rengöring av vagn. Wagnsbårstar et par alnar långa, hwarmed kuskar rena wagnar. Rothof 512 (1762). —
-BOTTEN. vagnsgolv; äv.: vagnsflak. Sjelfwa Skaket eller wagns-botnen lägges ned på backen och windas .. (efter ilastning) upp så högt det bör ske. VästmFmÅ 13: 114 (1772). Nu kör han alldeles obarmhertigt .. så att .. ej sällan män, qvinnor och barn ramla i en hög om hvarandra ned på vagnsbottnen. Atterbom Minn. 31 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-BRO, se A. —
-BULLER. (vagna- 1526. vagns- 1831 osv.) buller från vagn(ar). Waghna buller ther månge hestar löpa till krijgs. Upp. 9: 9 (NT 1526). Den gamla färjvakten hade i förväg hört vagnsbullret. Lo-Johansson Stat. 2: 163 (1937). —
-CHEF, se A. —
-DEL. jfr del I 1 e γ. Vagnsmörja användes för att motverka slitning af mot hvarandra rörliga vagnsdelar. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). —
-DON. (vagn- 1844–1846. vagns- 1796 osv.) (numera bl. tillf.) jfr don, sbst.1 3. Alm .. Träet .. tjenar till Prässar, Axlar, Wagnsdon, Qwarnhjul, Mangel-walsar, Skeppskölar (osv.). Alm(Sthm) 1796, s. 38. —
-DRIVARE. (vagn- 1605. vagns- 1894) (†) person som (yrkesmässigt) kör vagn, kusk, körsven; jfr drivare 4 o. vagn-karl. Wår K. Dotter .. skall .. hafwa .. twå Jungfrur .. een Jungfrudräng, een hängsterijdare, een wagndrijfware, een Stalldräng. Stiernman Riksd. 617 (1605). Vid vagnens ena bakhjul fastgjordes hästen, vid dennes fötter sofvo vagnsdrifvaren och hans hustru under natten. Skogvakt. 1894, s. 268. —
-DYNA. (vagn- 1563 osv. vagns- 1680 osv.) FörtHertJohLösegend. 1563, s. 52. Han lutade sig tillbaka mot de mjuka vagnsdynorna. Benedictsson FruM 50 (1887). —
-DÄCK, se A. —
-DÖRR. (vagn- 1655–1682. vagne- 1654. vagns- 1750 osv.) (Jag hade) stor smärta theraf, at wagnsdören, wid thet jag sprang vt, slog sönder min högra hand. Rhyzelius Ant. 147 (c. 1750). —
-FABRIKANT, -FABRIKÖR, se A. —
-FICKA. (förr) jfr ficka 2 a. VetAH 1840, s. 222. När plundringen börjar, så... tänk på mig om du har någon vagnsficka ledig! Strindberg GA 135 (1900). —
-FJÄDER. (vagn- 1838–1906. vagns- 1792 osv.) jfr fjäder II 1. En omgång Wagnsfjädrar .. til salu. SP 1792, nr 216, s. 4. —
-FLAK. (last)flak på l. till vagn; jfr flak, sbst.1 4 slutet, o. -botten. Gubben .. skrockade som en gammal höna, när hans söner lyfte honom upp på vagnsflaket. Hellström Storm 276 (1935). —
-FORA. (vagn- 1859. vagns- 1955 osv.) (numera mindre br.) vagn med varor (med inbegrepp av dragdjur o. körkarl(ar)); jfr fora, sbst.1 1. D. 20 (maj 1677) bemäktigade han sig en vagnfora, som skulle till lägret. Mankell Fältsl. 763 (1859). Ehrensvärd mötte under sin ”Fem dagars resa i Skåne” vagnsforor av levande gäss. LundagKron. 3: 17 (1955). —
-FÄRD, se A. —
-FÖNSTER. Lind 1: 1063 (1749). Så sken det ur alla vagnsfönstren (på tåget) som ur kyrkfönstren en julotta. Lindström Leksaksb. 107 (1931). —
-FÖRDELNING, -FÖRE, -FÖRMAN, se A. —
-GAFFEL. jfr gaffel, sbst.1 2 d. En Wagnsgaffel och 3:ne stycken Bringselar med Linor och Tömmar .. är till salu. LdVBl. 1823, nr 24, s. 4. —
-GARDIN, se A. —
-GAVEL. (vagn- 1885. vagns- 1906 osv.) om vagns sidostycke l. vägg; särsk. om kortsida (jfr gavel, sbst.1 3 b). Schulthess (1885). (Järnvägspersonalen skall svara för) att lastprofilen icke öfverskrides, och att lasten icke skjuter för mycket öfver vagnsgaflarna. SFS 1911, nr 110, s. 13. Dörren öppnades i vagnsgaveln mittemot och en ung man steg ut. Thorén Herre 72 (1942). —
-GLAS. (vagn- 1910. vagns- 1734 osv.) (förr) glas (se d. o. 4 a) i l. till vagnsfönster. Serenius Z 2 a (1734). Privilegiet (för glasbruket) gäller snart sagt alla slags glas, spegel- och vagnsglas (osv.). Seitz ÄSvGlas 188 (1936). —
-GOLV. golv i vagn; jfr -botten, -underrede. Midt på vagnsgolfvet ställes en bänk för hästvakterna att sitta på under resan. Spak HbFältartill. 203 (1873). Spårvagnens hjul ligger under vagnsgolvet och inkräktar inte på sittutrymmet. DN 20/4 2000, s. C1. —
-HALL, se A. —
-HJUL. (vagn- 1564 osv. vagns- 1541 osv.) [fsv. vaghnhiul] hjul till l. på vagn. Man tröskar icke ärter medh slagho, och låter man ey heller wagnshiulet gå offuer kummin. Jes. 28: 27 (Bib. 1541). Det mest intressanta fyndet från Skirsnäs mosse är .. en del av ett vagnshjul. Fornv. 2002, s. 75. —
-HUS. (vagn- 1660 osv. vagns- 1697 osv.) (ut)hus avsett l. använt för förvaring av vagn(ar); jfr -bod, -lider, -magasin, -remis, -rum, -skjul, -sköve. AntecknSaml. 291 (1660). Ett uthus dels af tegel, delvis af reglar och bräder innehållande stall för 2 hästar, ladugård för 9 kor, vagnshus, vedbodar m. m. PT 1898, nr 122 A, s. 4. —
-HYRA. (vagn- 1899 osv. vagns- 1735 osv.) jfr hyra, sbst.2 2, o. -lega o. vagn-pengar. Kling Spect. Yy 2 b (1735). Vagnhyra vid ömsesidig användning av godsvagnar. SFS 1975, s. 1835. —
-HÄCK. (vagn- 1682. vagne- 1611. vagns- 1781 osv.) jfr häck, sbst.3 d, o. -stege. Motus Consequens, ther Rörelsen icke hänger ihoop, wthan fölier huar annan, Såsom Spolarna i itt hiwl eller uthi en wagnehäck. Forsius Phys. 37 (1611). —
(1 a) -HÄST. (vagn- 1541–1896. vagne- 1580–1644. vagns- 1682 osv.) häst som används till l. lämpar sig för dragande av vagn; jfr -klippare, -sto. Salomo hadhe fyratiyo tusend wagnhestar. 1Kon. 4: 26 (Bib. 1541). Til wagnshästar behöfwas ganska stora och ducktige hästar på gatorne i Stokholm. HdlÅgerupArk. 6/6 1786.
Ssgr: vagnshäst-ras. jfr ras, sbst.2 1 b. En storväxt och ändamålsenlig vagnshästrace. Agardh o. Ljungberg 4: 45 (1863).
-typ. särsk. om häst vars egenskaper liknar l. överensstämmer med dem som utmärker en vagnshäst. En häst, hvilken, hvad de yttre formerna och rörelserna vidkommer, representerar den rätta vagnshästtypen. Wrangel HbHästv. 559 (1885). —
-JÄRN. (vagn- 1707. vagne- 1646. vagns- 1871) (†) arbetsstycke l. detalj av järn avsett l. avsedd för vagn. 6 Wagne Jern runda. BoupptSthm 25/4 1646. JernkA 1871, s. 43. —
-KARL, -KILOMETER, se A. —
-KISTA. (vagn- 1623–1667. vagns- 1828 osv.) (i sht förr) särsk. dels: kista l. koffert för förvaring av förnödenheter behövliga på resa med vagn (jfr -skrin o. res-låda), dels: lådformigt överrede på vagn (jfr kista 4 a). StallRSthm 1623, s. 97. På sidorna om vagnskistan (i ammunitionsvagnen) finnas krokar till förvarande af reservtistlar. KrigVAH 1828, s. 155. —
-KLASS. (vagn- 1868 osv. vagns- 1886 osv.) särsk. järnv. till 1 b; jfr klass 5 a γ. Framtiden 1868, s. 33. Biljett berättigar den resande att taga plats i den vagnsklass, som finnes angiven i biljetten. Engström o. Carlson HlednTrafik. 37 (1917). —
(1 a) -KLIPPARE. (†) jfr klippare, sbst.3, o. -häst. KKD 1: 335 (1708). Et par wäl inkörde Castanie-bruna Finska Wagns-Klippare. DA 1771, nr 183, s. 4. —
-KLÄDE. (i sht förr) kläde l. tyg till vagnsklädsel; jfr vagn-tyg. Vagns-, Livré- & Billard-Kläde. SydsvD 29/4 1870, s. 4. —
-KLÄDSEL. särsk. (i sht förr) konkret: klädsel (se d. o. 4) till vagn(sinredning). Läderimitationer för möbel- och vagnsklädsel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 133. —
-KNAPP. (†) knappformigt metallbeslag tjänande ss. prydnad l. fäste o. d. i vagn; jfr knapp, sbst. 1. Wagns knapper, 23 st:r, aff messingh, försölffueret och förgylt. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 35. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 79 (1760). —
(1 b) -KOPPEL. (vagn- 1912 osv. vagns- 1902 osv.) järnv. vagnskoppling; jfr koppel, sbst.1 1 d. Ett automatiskt vagnskoppel är uppfunnet. PT 1902, nr 167 A, s. 3. —
(1 b) -KOPPLARE. (vagn- 1905 osv. vagns- 1906 osv.) (förr) person som (yrkesmässigt) kopplade samman vagnar. Med hänsyn till vagnkopplarens säkerhet skall vid hvarje fordon på båda sidor om dragkroken upp till 2 m öfver skenornas öfverkant finnas ett fritt rum. SFS 1905, nr 40, s. 5. —
(1 b) -KOPPLING. kopplingsanordning varigm vagnarna i ett tågsätt förbinds med varandra. Han var den borne vagabonden, som hängde mellan vagnskopplingarna från Buffalo till Kansas City. Strix 1905, Julnr s. 14. —
-KORG. (vagn- c. 1580 osv. vagns- 1677 osv.) korg l. överrede på l. för vagn. VocLib. avd. 38 (c. 1580). En Borgare i Söderhamn har .. uphittat en öfwertäckt stor Wagnskorg för 4 Personer. PT 1758, nr 65, s. 4. (Tåget) är ombyggt på elva punkter .. Bland annat återgick inte vagnkorgen till exakt horisontalläge efter en kurva. NTeknik 1998, nr 51–53, s. 13. jfr sju-glas-, spjäl-vagnskorg. —
-KORT. särsk. järnv. till 1 b, om följe- l. leveranssedel (med uppgift om slutdestination o. d.) för transportvagn. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. 92 (1915). —
-KUBERAD, p. adj. (vagn- 1909 osv. vagns- 1900 osv.) (i ä. fackspr.) särsk. i uttr. vagn(s)kuberat mått, på järnvägsvagn uppmätt volym på ved l. kol o. d.; jfr kubera 1 o. stjälpa, v. II 8 b δ β′. JernkA 1900, s. 471. (Kolet) mätes (ofta) i större mått exempelvis järnvägsvagn, s. k. vagnskuberat mått. Bergström Kol. 100 (1922). —
-KÄLKE. (i sht förr) kälke avsedd att anbringas under vagnskorg (varigm ett slädliknande åkdon erhålls). DA 1771, nr 28, s. 4. —
-KÄMPE. (vagn- 1877 osv. vagns- 1848 osv.) (om forntida förh.) om krigare som stred från stridsvagn. Johansson HomIl. 16: 584 (1848). —
-KÖRARE, se A. —
-LASS. (vagn- 1635. vagns- 1690 osv.) vagnslast; äv. (om ä. förh.) ss. måttangivelse; jfr lass, sbst.2 1. At .. (biskop Didrik) förde vthur Italien någre Wagnlasz medh rutne (helgon)Been. Schroderus Os. 2: 540 (1635). I Järna ansåg man 10 snesar utgöra ett normalt vagnslass. Levander DalBondek. 1: 432 (1943). —
-LAST. (vagn- 1873 osv. vagns- 1812 osv.) last (se last, sbst.2 1) på l. avsedd att transporteras på vagn; äv. (om ä. förh.) ss. måttangivelse; särsk. övergående i oeg. anv., om stor mängd; i sht i pl.; äv. bildl.; jfr -lass. Stenkol .. hvaraf på nederlagsplatsen i staden en hel vagnslast .. erhålles för 13 sk(illing) St(irling). Broling Res. 2: 113 (1812). Statens trafikkommission äger .. meddela förbud .. mot befordran med järnväg av gods eller visst slag av gods i vagnslaster mellan orter, som .. angivas i förbudet. SFS 1948, s. 644. Du har kastat in hela vagnslaster av glädje i den här gråa, slaskiga söndagen. Lo-Johansson Förf. 90 (1957).
Ssgr (i fackspr.): vagnslast-gods. i fråga om järnvägsfrakt: gods som transporteras i separat järnvägsvagn (o. som lastas av avsändaren o. lossas av mottagaren); förr äv. om godsmängd (bestående av enstaka l. flera kollin) med (mer än) 2,5 tons vikt; motsatt: styckegods. Gods indelas i .. ilgods och fraktgods, samt .. i vagnslastgods, då sändningens vigt uppgår till .. minst 2,500 kilogram. SFS 1889, nr 54, s. 8. TNCPubl. 93: 155 (1992).
-gods-trafik. trafik med vagnslastgods. Vid de undersökta linjerna finnas inalles 113 stationer med vagnslastgodstrafik. SvGeogrÅb. 1934, s. 171.
-sändning. jfr sändning 1 b. Med en vagnslast tomma återgående fat förstås det antal fat, som fylda utgjorde en vagnslastsändning. SFS 1889, nr 54, s. 12.
-trafik. om trafik (se d. o. 3) med vagnslastgods. Vagnslasttrafikens omfattning tarfvar en vagnvåg. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 146.
-vis. i vagnslaster. Hasselfors Torfströfabrik .. försäljer vagnslastvis Torfströ och Torfmull. SD(L) 18/10 1893, s. 2. —
-LEGA, äv. -LEJA. (vagn- 1702–1800. vagns- 1692 osv.) (†) avtalad ersättning för nyttjande av annans vagn, vagnshyra; jfr lega, sbst.2 2 a. LMil. 3: 132 (1692). (Ledamöterna av bondeståndet) förmante .. at wagnlegan borde .. blifwa tilökt. AdP 1800, s. 861. —
-LIDER. (vagn- 1660 osv. vagns- c. 1659 osv.) vagnshus; jfr lider. Fatab. 1918, s. 64 (c. 1659). Alla hus skulle byggas af sten, utom att korsverkshus tillätos på malmarna .. samt att små lusthus, sjöbodar, vagnslider och plank fingo vara af trä. Sthm 1: 168 (1897). —
-LIKNANDE, se A. —
-LINA. (förr) draglina (se d. o. 2) till vagn; jfr lina, sbst.1 e. 2. stycken wagns-linor. BoupptVäxjö 1799. —
-LJUS. särsk. (†) om (kort o. brett) stearinljus avsett för vagnslykta o. d. Geijer Postförf. 375 (1890). Stearinljusen levererade i 2:ne storlekar, s. k. kupéljus och vagnsljus. TLev. 1897, nr 12, s. 1. —
-LOCK. (†) om anordning avsedd att tillsluta öppning o. d. i vagn; jfr lock, sbst.2 Watnet stodh op till wagnslåket på rustwagnana. KKD 10: 48 (1707). NDA 20/1 1877, s. 1 (c. 1757). —
-LOSSNING. om handlingen l. verksamheten att lossa vagns last. Vagnslossning åtaga sig stufveristerna icke, så länge andra arbetare finnas att tillgå. SD(A) 10/5 1896, s. 4. —
-LYFTARE. (vagn- 1906 osv. vagns- 1892 osv.)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om domkraft o. d. att lyfta vagn med (för frigörande av axel l. hjul vid underhållsarbete). Häst-utredningspersedlar och stall-inventarier .. vagnslyftare. TLev. 1895, nr 8, s. 1.
2) (förr) till 1 b: person som (yrkesmässigt) hade till uppgift att lyfta vagnar; jfr lyftare 1. PT 1892, nr 86 A, s. 4. —
-LÅDA. (vagn- 1636–1880. vagns- c. 1755 osv.) låda (ofta placerad under vagnssätet) för förvaring av förnödenheter i vagn; jfr -kista, -skrin. BtÅboH I. 8: 217 (1636). —
-LÄDER. (vagn- 1911. vagns- 1668 osv.) (i sht i ä. fackspr.) (gm visst slags beredning framställt) läder särskilt lämpat för vagnsklädsel o. d. 2UB 8: 550 (1900). —
-MATTA. (i sht förr) De af kautsju gjorda vattentäta klädesplaggen .. tält, hästtäcken, vagnsmattor o. s. v. mättas .. med en kautsjulösning. UB 5: 429 (1874). —
-MODELL, -MÅLARE, -MÄSTARE, se A. —
(1 b, c) -NUMMER. (vagn- 1923 osv. vagns- 1946 osv.) nummer (se d. o. 5) på (tåg)vagn; förr äv.: tillverknings- l. serienummer för varje enskilt fordon. Besiktningsmärke (på motorfordon) .. skall upptaga .. dels det besiktigade fordonets vagn- (chassi-)nummer och motornummer, dels ock vederbörande besiktningsmans namn och stationsort. SFS 1923, s. 720. Sittplats, vagnsnummer, restid, ressträcka och bokningsnummer tankas ned i mobiltelefonen som ett textmeddelande. Expressen 30/8 1998, s. 36. —
(1 b) -OLJA. (vagn- 1903. vagns- 1920 osv.) (förr) om visst slags smörj- l. maskinolja. TLev. 1903, nr 36, s. 2. —
-PARK, -PENGAR, se A. —
(1 b) -PLATTFORM~02 l. ~20. (vagn- 1899. vagns- 1905 osv.) särsk. (förr): plattform (se d. o. 1 d) l. perrong på järnvägsstation o. d. Vagnplattformen för ilgodset är sågformad, för att in- och utgående vagnar icke skola hindra hvarandra. TT 1899, Allm. s. 88. —
-PORT. (vagn- 1901–1904. vagns- 1862 osv.) för vagn avsedd (större) port l. portgång där denna kan inköras (o. förvaras). Å nordöstra sidan är port-tornet och på ömse sidor derom en länga, af hvilken den ena är vagnsport och den andra oxstall. HistGeogrLex. 3: 375 (1862). —
(1 b) -PUTSARE. (vagn- 1871 osv. vagns- 1887 osv.) (förr) om person som yrkesmässigt hade till uppgift att rengöra maskindelar o. d. till järnvägs- l. spårvagn. Personal .. Vagnputsare. BtSvStat. L 1871, s. 67. —
-RAD, -RANGERING, -RAPPORT, se A. —
-REDE, förr äv. -RED l. -REDA. (vagn- 1565–1758. vagns- 1796 osv.) (förr) dels om underrede till vagn (med inbegrepp av hjulaxlar o. hjul o. d.), dels om vagnskorg o. d. som vilar på underrede; jfr rede, sbst.1 1 b. AntT XVI. 1: 118 (1565). Ny wagnreden, och all Kiöretygen. VDAkt. 1676, nr 135. Då .. brast högra skakelarmen invid springbågen, med påföljd att vagnsrede med säte sackade neråt och .. (kusken) gled af sätet. LD 1909, nr 79, s. 2. —
-REDSKAP~02 l. ~20. (vagn- 1603–1800. vagns- 1752 osv.) om (del till) vagn l. liknande åkdon; förr äv. om vagnmakares redskap. BjörkekDomb. 25/8 1603. (Av slöjdbjörk) göras hjul-axlar, wagnredskap, slädar och medar. Fischerström 2: 33 (1780). Vi nötte ut våra djur och vagnsredskap under de många milen. Salje NattBröd. 239 (1968). —
-REM. särsk. (i sht förr) rem som uppbär vagnskorg; jfr vagn-stötrem. Serenius D 5 a (1734). (Överskuret) läder är det varaktigaste till vagnsremmar (hängremmar) och maskinremmar. AHB 53: 21 (1871). —
-REMIS. (†) vagnshus. (En gård med) Stall .. , Hörum, Wagnsremisser och andra nödige Uthus. IT 1791, nr 22, s. 3. —
-REPARATÖR, -RETORT, -REVISOR, se A. —
-RITNING. ritning (se d. o. 3 a) till en vagn. Diverse wagns-Ritningar (i bouppteckning efter ställmakare). BoupptVäxjö 1797. —
-RUM. (†) utrymme för vagn, vagnsskjul; jfr -hus, -lider. Gästgifwaren skall huus stall och wagnsrum wäl beredde och förwarade hafwa. FörarbSvLag 4: 358 (1694). —
-RYGG. (numera bl. tillf.) om bakre vägg hos vagnskorg; jfr rygg 3. (Vagnen for) ner i smörjan, hvarvid .. (de) kastades så plötsligen ur sina innehafvande ställningar, att de utan allt skick och ordning lågo vräkta om hvarandra mot vagnsryggen. Callerholm Stowe 108 (1852). —
-SELE, se A. —
-SIDA. (vagn- 1915 osv. vagns- 1755 osv.) jfr sida, sbst. 6. Prins Thamas fölgde wid wagns sidan. Wexell Rol. 42 (1755). —
-SKADA, -SKADE-FÖRSÄKRING, se A. —
-SKAKEL. (vagn- 1704. vagns- 1894 osv.) skakel avsedd l. använd vid dragning av vagn. VRP 1704, s. 715. —
-SKJUL. (vagn- 1807 osv. vagns- 1743 osv.) skjul (se d. o. 3) avsett l. använt för förvaring av vagn; jfr -hus. Tänk att han låtit sätta sina apelgrå hästar uti herrens Stall och sin präcktiga wagn uti wagnsskiulet. Knöppel Legrand Vän 17 (1743). —
-SKJUTARE, se A. —
-SKRIN. (vagn- 1679 osv. vagns- 1679 osv.) (förr) vagnskista; jfr res-skrin. BoupptSthm 1679, s. 686. —
-SKROV. (vagn- 1859–1899. vagns- 1817 osv.) (numera bl. tillf.) om (lådformigt o. täckt) skrov (se d. o. 6) l. överrede på l. till vagn; jfr -kropp. Man blir (vid ”Post-åkningen”) inpackad i ett ofantligt, flersitsigt vagnsskrof. Atterbom Minn. 31 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Motorvagnsaggregaten .. påminna åtskilligt om den mycket omskrivna ”Flygande Hamburgaren” med dess strömlinjeform, dess tätt intill varandra fogade vagnsskrov .. och dess höga hastighet. TT 1934, Allm. s. 202. —
-SKRÄLLE, se A. —
-SKÖVE. (vagn- 1712. vagns- 1854–1911) (†) vagnsskjul. Spegel 421 (1712). Stall, vagnssköfve, loge med två lador, fähus och en lada i sammanhängande timmerbyggnad. PT 1911, nr 12 A, s. 4. —
-SLAG, -SMED, -SMIDE, se A. —
-SMÖRJA. (vagn- 1580 osv. vagns- 1721 osv.) smörjmedel avsett för rörliga vagnsdelar, hjulsmörja; äv.: maskinolja o. d.; jfr -fett. VocLib. avd. 38 (c. 1580). At (hjul)Axolarne må få smörias medh Wangsmörian, så lyfftas the vp medh en Windh. Schroderus Comenius 457 (1639). Blir en Oxe sårad af oket, tar man gammalt smör eller tjära, som brukas til wagn-smörja, stryker på såret och låter Oxen stå .. uti et warmt rum. Orrelius Diurr. 71: 4 (1750). SFS 1891, nr 64, s. 50 (i fråga om maskinolja). —
(1 b) -SMÖRJARE. (vagn- 1865 osv. vagns- 1880 osv.) (förr) person som (yrkesmässigt) smorde järnvägsvagns rörliga delar. ReglSJBränsle 1865, s. 6. En vagnsmörjare medföljde också varje tåg. Vid förfall för konduktören fick man vikariera för denne i godstågen. Järnvägsminn. 99 (1952). —
(1 b) -SMÖRJNING. (vagn- 1880. vagns- 1885 osv.) handlingen l. verksamheten att (med fett l. olja o. d.) smörja en järnvägsvagns rörliga delar. (Utgiften för smörjmedel) beror .. på den personal, som sköter vagnsmörjningen. TT 1880, s. 35. —
-SNÖRE. (vagn- 1583. vagns- 1847–1871) (†) snöre använt ss. dekoration i l. på vagn. VinkällRSthm 1583. Breda Vagnssnören. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 4. —
-SPÅR, förr äv. -SPORR. (vagn- 1639 osv. vagns- 1738 osv.) spår (se spår, sbst.3 1) efter vagnshjul; äv. om enklare transportled o. d. avsedd för vagn (se spår, sbst.3 2). Schroderus Comenius 459 (1639). Vagnspåret (bör) vara så smalt som möjligt, för att lätt kunna komma genom den täta skogen. Rothstein Byggn. 33 (1856). Vagnspår .. fanns det icke på de skogsvägar, där han red fram. Bååth WagnerS 4: 81 (1908). —
-STAD. (vagn- 1725. vagna- 1541–1725. vagns- 1541 osv.) (i fråga om bibliska förh.) ort (se ort, sbst.1 II 1) l. plats (se plats, sbst.1 4) med förläggning för vagnar (o. tillhörande dragdjur). 1Kon. 9: 19 (Bib. 1541). Salomo hade 4 000 stallplatser med hästar och vagnar och ytterligare 12 000 hästar, som var förlagda dels i vagnsstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 2Krön. 9: 25 (Bib. 1999). —
-STEG. (vagn- 1790–1912. vagns- 1807 osv.) jfr steg, sbst.1 2 c. Möller 1509 (1790). (På stationen) blef hon öfverraskad af att finna vagnsteget hvitt (av snö). Hallström NNov. 14 (1912). —
-STEGE. (vagn- c. 1755 osv. vagns- 1650 osv.) om (vart o. ett av) i vagnshäck ingående sidostycke(n) av spjälverk; jfr stege 2 a. BoupptSthm 3/11 1650. Hö och säd kördes på langstigvagn, då lasset låg stadigt mellan vagnsstegarna. LoF 1873, s. 43. Tvärslå som upptill sammanhåller vagnsstegarne. Schulthess Tigerhielm 28 (1880). —
-STO. (numera bl. tillf.) vagnshäst av honkön. Således tyckes .. (stoet) häldst wara tienligit til wagnssto eller Fölsto. HdlÅgerupArk. 14/7 1779. —
-STOL. (vagn- 1839–1862. vagns- 1773 osv.) (numera mindre br.) vagnssäte; jfr stol, sbst.1 IV 1 e γ. BoupptVäxjö 1773. Till salu finnes en Vagnsstol för 2 personer, stoppad, klädd med Vaxduk, samt försedd med långa Fjedrar under, tjenlig att nyttja på Vagn eller Kärra. DA 1808, nr 110, s. 5. NordT 1908, s. 399. —
-STOMME. (vagn- 1892. vagns- 1916 osv.) stomme till vagn. På en vagnstomme är fastgjord en medelst vef ställbar stege. SD(L) 27/7 1892, s. 4. —
-STOPPARE, se A. —
-STÅNG. (vagn- 1769–1952. vagns- 1749 osv.) (numera mindre br.) tistelstång; äv.: vagnsskakel; jfr -tistel. Lind 1: 522 (1749). En gaffelformad del .. hwilken omsluter wagnsstången, som sammanbinder framwagnen med bakwagnen. LfF 1840, s. 87. Det vittnar om slarf när stångkopplen lemnas hängande vid vagnsstången. Wrangel HbHästv. 450 (1885). Cronquist Ekipage 25 (1952). —
(1 b, c) -STÄDARE. Vagnsstädare är knutna till trafikföretag och städar järnvägsvagnar, bussar m m. SvYrkeslex. 2: 429 (1973). —
(1 b) -STÄDERSKA. (vagn- 1898 osv. vagns- 1906 osv.) (förr) kvinna som (yrkesmässigt) städade järnvägsvagnar. De vid Centralstationen anstälda vagnstäderskorna anhöllo .. att .. deras små lönevilkor måtte .. förbättras. SD(L) 1898, nr 346, s. 2. —
-STÄLL, se A. —
-SUFFLETT. jfr sufflett 1 o. -kur, -tak. Hade vi anat .. att en jordbäfning plötsligt skulle skaka .. (det bräckliga huset) som om det stått på en vagnssuflett, skulle vi nog ha tagit saken ännu allvarligare. Heidenstam Col 13 (1888). —
-SVÄNGEL, se A. —
-SÄTE. (vagn- 1682 osv. vagns- 1782 osv.) säte på l. till l. i vagn; jfr -stol. Darius war tå vthi then Wänstra Flygelen sittiandes vthi ett högt vpstält Wagnsäthe. Sylvius Curtius 344 (1682). Han var så fastklämd i vagnssätet midt emot den fyrtioåriga damen, att han var tvungen se henne i synen. Strindberg Tschand. 10 (1897). —
-SÄTT, se A. —
-TAK. (vagn- 1905. vagns- 1750 osv.) (ytter)tak på vagn; vagnssufflett. Åkare-slädor märkas och numreras på .. rygglänen, och Hyre-wagnar på bägge sidor up emot Wagnstaket bak åt. PH 5: 3058 (1750). En på vagntaket anbragt, tvåarmad bygel upptager strömmen från den ena skenledningen. 2UB 9: 291 (1905). —
-TILLSYNINGSMAN, -TIPPARE, se A. —
-TISTEL. (vagn- 1640–1866. vagns- 1734 osv.) (numera mindre br.) tistelstång; jfr tistel, sbst.2, o. -stång. Linc. Ffff 6 b (1640). Cannelin (1939). —
-TJÄNST, se A. —
-TJÄRA. (†) tjära avsedd l. använd (ss. smörj- l. bestrykningsmedel o. d.) till vagn. SkeppsgR 1545. Blanda wäl tilsamman, Wagnstierw och Swijnijster, och Smör på itt Klädhe, och Bindt thet, såsom itt Plåster, vppå Freszman (dvs. bölden). Paulinus Gothus Pest. 91 b (1623). —
(1 b) -TVÄTTERSKA. (vagn- 1897. vagns- 1887 osv.) (förr) kvinna som (yrkesmässigt) rengjorde vagnar. 4 vagnstvätterskor (hos spårvägsbolag i Sthm) som tjenstgöra kl. 4–8 f. m. Lundin NSthm 98 (1887). —
-TYG, se A. —
-TYP. (vagn- 1908 osv. vagns- 1906 osv.) särsk. till 1 b, c: typ av vagn. Vid införandet af en ny vagnstyp med runda gaflar .. ha koltrafikanterna .. ansett sig böra påyrka ändring af viktberäkningen. SkogsvT 1906, s. 248. För oss, med vårt kyliga klimat, har denna (luftkylda) vagntyp mycket stort intresse. Motorför. 1929, nr 2, s. 9. —
-TÅG, se A. —
-TÄCKE. (vagn- 1583–1648. vagns- 1676 osv.) vid vagnfärd använt täcke (för passagerare l. kusk o. d.) (jfr vagn-täckja); äv.: presenning. KlädkamRSthm 1583 C, s. 6 a. (Sv.) vagnstäcke .. (eng.) carriage-cover. Björkman (1889). Skulle man åka till kyrkan vid julhelgen fick man se präktiga vagnstäcken och åkdynor. Norlind AllmogL 244 (1912). —
-UNDERREDE, förr äv. -UNDERREDA. (vagn- 1753. vagns- 1796 osv.) underrede l. ställ (se ställ, sbst.1 1) till vagn; äv.: vagnsgolv. 4 järn Axlar till wagn-underreda. BoupptVäxjö 1753. För syror användas behållare med blyfoder .. uppställda å vagnsunderredet. 2NF 5: 352 (1906). —
-UR. (förr) om (starkt l. stötsäkert) resur avsett att upphängas i vagn. VaruförtTulltaxa 1: 822 (1912). —
-UTRYMME~020. (vagn- 1901. vagns- 1914 osv.) särsk. till 1 b: utrymme i järnvägsvagn; äv.: utrymme för järnvägsvagn. Trafiken kräfver förbättrade spåranordningar, då de nuvarande spårsystemen .. ej lemna tillräckliga tåg- eller vagnutrymmen. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 203. Kupésystemet, med dörrar på båda vagnssidorna, hvilket medförde bästa utnyttjandet af vagnsutrymmet och hastigaste tömning af vagnarna (osv.). 2NF 21: 585 (1914). —
-VERKSTAD, se A. —
-VÅG, -VÄG, -VÄXLING, se A.
Spoiler title
Spoiler content