VAGUSNERV va3gusnær2v, r.; best. -en.
Etymologi
[efter lat. nervus vagus, av nervus (se NERV) o. vagus, kringirrande (se VAG)]
anat. om den tionde hjärnnerven. Luftrörskrampen .. uppkommer genom en överspänning i vagusnerven. 3NF 2: 363 (1924). Hos personer med panikångest har man funnit att deras vagusnerv inte bromsar hjärtat effektivt. GbgP 9/6 1996, s. 48.
SAOB
