[fsv. valla; av mlt. wallen, motsv. fht. wal(l)ōn (varav mht., t. wallen), feng. weallian; av ovisst ursprung. — Jfr VALLFARA, VALLFART]
(numera mindre br.) vandra; särsk.: mer l. mindre planlöst ströva omkring, strosa l. flanera l. spankulera; äv. mer l. mindre bildl.; jfr VALLA, v.1 Stiernman Riksd. 984(1641). Thenne Läran skal .. tiena osz .. Elendige Menniskior til en förmaning, som medh David offta måste i Elendigheet walla. Preutz MERogge D 4 a(1669). I Pohlen wallade Ryske Fältmarschalk-Lieutenanten Henric Goltz fram och tilbaka, at efter sina undfångna Ordres bewaka alla Avenuer. Nordberg C12 2: 36(1740). Olle .. går för sig själv och vallar. Strindberg RödaR 338(1879). Jag kunde valla där (på ett museum) i timtal om dagarna. Sjöberg Kvart. 653(1924). Östergren(1966). — jfr OM-VALLA.
