SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VANDALISM van1dalis4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. vandalisme, till VANDAL. — Jfr VANDALISERA, VANDALISTISK]
(utslag av l. lust l. benägenhet till) vandaliserande; pietets- l. hänsynslös förstörelse(lust); i sht förr äv. konkretare, om enskild omgång av vandaliserande. Svenskan har en gång förut varit i fara för den Thorildska vandalismen. JournSvL 1798, s. 473. Bränna Universitetets bibliothek och utföra andra practiska vandalismer. 3SAH XXXIX. 2: 6 (1823). Inträffade fall af vandalism gentemot någon naturmärkvärdighet. SvNat. 1910, s. 17. Begreppet vandalism är förbehållet angrepp på miljön som inte är socialt accepterade och dessutom .. framstår som obegripliga och meningslösa. ForsknFramst. 1987, nr 5, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content