SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VANNA van3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (, Linc. Llll 5 b (1640), WoJ (1891)).
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr mlt., t. wannen; till VANNA, sbst.]
(förr) rensa (säd l. frön o. d.) med en vanna; jfr DRYFTA, v. 1, FLÄKTA, v.2 Helsingius Ll 3 a (1587). Godt wore thet om man låte wanna sin Sädh then man länge wil hafwa förwarat. IErici Colerus 1: 110 (c. 1645). Det utklappada fröet på logan, kastas och wannas eller sållas, der ännu damb skulle wara vti det. Dahlman Reddej. 207 (1743). Man slipper (med en sädesrensningsmaskin) det långsamma vannandet ty grynen skiljas med denna machinen straxt uti 3:ne sorter. Barchæus LandthHall. 19 (1773). Vanning är en operation, grundande sig derpå, att lättare kroppar snarare bortföras af luftdrag eller långsammare sjunka i luften, än tyngre. Nyblæus Pharm. 59 (1846). Hvarje frösort, som skall ankastas, måste alltid före dess iläggning i kitteln vara väl rensad, siktad och vannad eller harpad. AHB 92: 32 (1876).
Spoiler title
Spoiler content