publicerad: 2014
VAR va4r, adj. -are (ändelsekomp. numera mindre br., UUKonsP 13: 318 (1679)); numera utan böjningsform för n. sg. obest.; i pl. obest. (i bet. 1) äv. (o. numera företrädesvis) utan böjningsändelse.
Ordformer
(förr äv. w-, -aa-, -ah-)
Etymologi
[fsv. var; motsv. fd., d. var, fvn. varr, got. wars, feng. wær (ä. eng. ware); jfr äv. fsax., fht. giwar (mlt., mht. gewar, t. gewahr), mnl. gewar (nl. gewaar-), feng. gewær (eng. aware); till den rot som äv. föreligger i lat. vereri, rädas, vörda, gr. ὁράειν, se, varsna, οὖρος, väktare, lett. vȩ̀ruôt, varsebli. — Jfr DIORAMA, EFORUS, REVERENS, VARA, sbst.1, 2, v.4, VARFÅGEL, VARLIG, VARNA, VARSAM, VARSE, VARSK, VARSKO]
1) (i sht ålderdomligt) i predikativ anv.: varse l. uppmärksam på l. medveten om (ngn l. ngt); i sht i förb. med bli, förr äv. varda, o. utom vid satsformat obj. i sht med obj. (förr äv. i form av genitiviskt dess) framförställt; äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av prep. om, i sht förr äv. vid; förr äv.: beredd (att göra ngt). Thet är förstörat, så at ther är intet hws .. Vthu thet land Chitim skola the warda thes war. Jes. 23: 1 (Bib. 1541). Så fördolda, at ingen kunde bliffua ther wahr widh. LPetri 1Post. A 2 a (1555). Tå blef han waar, at en sådann kar lop ifrånn henne. VadstÄTb. 433 (1609). Att hwar och en will sökia wid sådant tilfälle till sina grannquinnor, som deruti pläga wara wahre att giöra assistence. KulturbVg. 1: 183 (1693). Dock lyckligt blef han rögd, at man blef honom wahr. Livin Kyrk. 114 (1781). Men sedan dess har stugan bränt mig, det har du kanske blifvit var. Carlén TatS 1: 8 (1866). Så blev ju Sigurdsson var om affären, se. Rosendahl Lojäg. 122 (1956). — jfr MAN-VAR.
2) (utom i slutet numera bl. ålderdomligt) som uppmärksamt l. vaksamt iakttar försiktighet o. d.; varsam; aktsam; särsk. i ordspr. bättre (vara) före var än efter snar (jfr EFTERSNAR, FÖRE-VAR). Bethre wara fore war, en Epter snar. G1R 3: 182 (1526). En moder som hafwer en waar son plägar intet öfwer honom fälla tårar. Rudbeckius KonReg. 202 (1615). Förmodade sig här effter blifwa ännu warare, sedan han så olyckeligen och oskyldigt uthråkat. UUKonsP 13: 318 (1679). Före var är halft vunnet. Lidforss DQ 2: 177 (1892). Det var ondt om mastträd nu för tiden, och bönderna började bli vara. Hülphers Timmer 10 (1906). — jfr FÖRE-, GRANN-, LAST-VAR. — särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sht om djur: vaksam l. på sin vakt, närmande sig l. övergående i bet.: skygg; jfr VARSK. En waar, grant acktande hundh. Linc. Mmmm 6 b (1640); möjl. att hänföra till VAR, sbst.1 (Sv.) war .. (eng.) wary, shy. Serenius (1741). En .. (skvaltorre) är ganska war, och swår att kunna skiuta. Linné FörelDjurr. 128 (1748). Granngålns stora hundar äro vara. Tigerschiöld Dikt. 1: 44 (1888). Slättliggarn är .. mycket var av sig, ligger ofta ensam på stora slättor. 2SvKulturb. 1–2: 252 (1934). jfr ILL-, SKOTT-VAR.
Ssg (till 2. Anm. Jfr äv. ssgrna under vara, v.4): VAR-HUG, äv. -HÅGA l. -HÅG. [jfr fvn. varhugi] (†) försiktighet l. varsamhet. Spegel 551 (1712). Finkänsla och varhug äro nycklarna till henne och inte våldsamhet och hänsynslöshet. Berg Clerck 87 (1898).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content