SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VECKLA vek3la2, förr äv. VICKLA, v. -ade; äv. -VECKLAS (i ssgn UT-VECKLAS) ~vek2las, v. dep. -ades; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(veckl- (w-) 1633 osv. vekl- (hw-, w-) 15851765. vickl- (w-) 1541 (: förwickladha, p. pf.)1857. vikl- (w-) 16311790. wÿkl- 1599; -a 1543 osv. -as 1706 (: utwicklas) osv.)
Etymologi
[liksom d. vikle av t. wickeln, av mht. wickeln, till wickel, (garn)rulle, nystan, sannol. ombildning av wickelīn, av fht. wichili, dimin.-bildning till wicha, nystan, veke, i avljudsförh. till VEKE, sbst.2 — Jfr VECKLARE]
(mindre exakt l. noggrant) vika (ngt, äv. sig) i flera veck efter varandra (o. därmed lägga det i varv (kring ngt)); svepa; linda; äv. dels med objektsväxling (se a), dels i fråga om avlägsnande av flera veck l. avlindande o. d. (se särsk. b slutet); särsk. (o. numera nästan bl.) i särsk. förb. o. ssgr; förr äv. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., i ssgn ARMATUR-VECKLING. Linc. (1640). (Lat.) Volubilis .. (sv.) som sig wekla låter. Cellarius 223 (1699). Späcka .. (kalvbrässen) med kokad rökt skinka och wickla kiöttfarce deromkring som är giord af rått kiött. Warg 101 (1755). Gracerna med matta händer / Vickla sina purpur-skört. Bellman (BellmS) 12: 48 (1794). En lock af de häcklade tågorna tages i venstra handen .. vecklas fast om pekfingret, och de löshängande ändarne borstas derpå. QLm. 3: 21 (1833). De snillrikt vecklade servietterna. Kullberg Mem. 2: 74 (1835). — jfr BE-, FÖR-, INNE-, SAMMAN-VECKLA m. fl. — särsk.
a) med objektsväxling: bringa (ngt) att svepas l. lindas l. snärjas in (i ngt) gm att detta viks i flera veck osv. kring det med obj. betecknade; äv. (o. numera bl.) med refl. obj., ibland utan klar avgränsning från huvudmom.; jfr b. Barckhusen Cotossichin 25 (1669). Att för hans skuld skulle Diana wickladt sigh i Nätet. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 496 (1689). Jag wiklade then ena (foten) efter den andra uti ett kläde. Hoorn Jordg. 2: 89 (1723). Jag viklade mig och min näsa uti mössor, näsdukar, pälsar och kappråckar. Kellgren (SVS) 6: 19 (1773). Min hand, i dina swarta lockar wecklad. Hagberg Shaksp. 5: 112 (1848).
b) († utom i särsk. förb. o. ssgr) i bildl. anv., äv. utgående från a; särsk. i fråga om i flera (mindre) steg framskridande (förändrings)process o. d. som medför att ngn l. ngt dels blir alltmer intrasslad l. inbegripen l. inblandad resp. intrasslat osv. i ngt (särsk. mer l. mindre besvärligt l. svårartat förhållande, särsk. tvist o. d.). Oss förhoppes för:ne Smålendzske almoge skole betänckie sig mere än en resse, för än the late sig wickle till noget obestond en annen tijd. G1R 15: 269 (1543). Nu ähr fast allt förtärdt uthan tiänst och jagh här vekladher i månge difficulteter. AOxenstierna 5: 517 (1630). Ey heller weckla tigh i the Saker, som tigh intet äre befalte. Preutz Kempis 305 (1675). Efter man med sådane ombyten (av gamla stadgar) allenast vicklar folck i process och vidlyftigheter. 2RARP 8: 462 (1734). Han .. är den, som har bedragit er far, vecklat honom i process. Envallsson FarlFörtr. 3 (1794). — särsk. i fråga om omvänd sådan process varigm ngn l. ngt (under större l. mindre krångel) tar sig ur delaktighet l. inblandning o. d. i ngt; äv. i fråga om att bringa ngt att upplösas l. upphöra o. d., i ssgn AVVECKLA. På dett man .. medh tiden sij till att vikla oss medh reputation och uthan skada häruth. AOxenstierna 8: 148 (1633). (Jag) sökte igenom allahanda vrsächter at wikla mig lös. Humbla Landcr. 365 (1740). Vi tänckte på utwäg, at wikla ozs derifrån. Ekelund Fielding 240 (1765). Weise 1: 106 (1769).
Särsk. förb.: VECKLA AV10 4. veckla upp (se veckla upp 2) o. därigm avlägsna (ngt); förr äv. till veckla a, särsk. i uttr. veckla sig av ngt, veckla upp sig o. därigm avlägsnas från (ngt). En så kallad Snäcka, hwars beskaffenhet är, at des diameter tilwäxer i samma mån som Keden wiklar sig af densamma. Printz Uhr 34 (1769). När jag börjar veckla av pappret gör han en liten reflexmässig rörelse som för att bistå mig. Bredow BaraInte 21 (2009). jfr avveckla.
VECKLA FRAM10 4. veckla ut (ngt) o. därigm föra l. fälla fram det; äv. till veckla a: veckla upp (se veckla upp 2) omslag o. d. om (ngt) o. därigm plocka fram det. Spänn igen dina skor .. / Vickla fram ditt krås. Bellman (BellmS) 1: 226 (c. 1772, 1790). Hon får hjälp av mamma att veckla fram innehållet, ett halsband och en röd ballong. NerAlleh. 22/9 2009, s. 12.
VECKLA IHOP10 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA.
1) (mindre exakt l. noggrant) vika (ngt) i flera veck efter varandra o. därigm bringa ihop l. förminska det; jfr veckla samman o. hop-veckla 1. Denne tiuffuenn skulle haffue wÿkladt i hop enn hop lärofft. 3SthmTb. 2: 299 (1599).
2) (†) = hop-veckla 2, särsk. bildl. Then affwundzfulla Diefwulen .. wecklar ihop allehanda intrigver. UHiärne Suurbr. 158 (1680).
VECKLA IN10 4.
1) veckla ihop (ngt) o. därigm fälla l. ta in det (i ngt); äv. (o. i sht) till veckla a: veckla ihop omslag o. d. om (ngt) o. därigm linda l. svepa in det; äv. mer l. mindre oeg., särsk. om människokropp o. d.; jfr inveckla 1, 2. Hans Maij:tt .. befalte straxt att Cavalleriet skulle sänkia Estandaren och Infanteriet weckla in fanorna. KKD 9: 257 (1702). Prostinnan vecklade in en äppelkaka i aftonbladspapper. Almqvist TreFr. 1: 97 (1842). Han hinner knappt veckla in sina 197 centimeter i en alltför liten hyrbil innan han börjar prata om globaliseringens risker och möjligheter. DN 1/6 1999, s. A12.
2) snärja l. trassla in (ngt l. ngn, särsk. sig, i ngt); jfr inveckla 3. (Pilbågarnas pilar) wecklade sigh in på hwar annan, så at störste parten fölle neder på Marcken vthan någon effect. Sylvius Curtius 250 (1682). En gammal korpulent patron, som vecklat in sig i sina vidlyftiga pantalonger. Adelsköld Dagsv. 2: 51 (1900). särsk. i bildl. anv. l. till veckla b, dels med sakobj. betecknande förhållande o. d. (mer l. mindre liktydigt med: krångla till l. komplicera o. d.), dels (o. i sht) med personobj., särsk. dels med refl. obj., i fråga om ngns framställning (se d. o. I 3) o. d., dels mer l. mindre liktydigt med: blanda l. dra in (särsk. i strid l. svårighet o. d.); jfr inveckla 3 c, 4. Hon vecklade in sig i ständiga motsägelser. M. Sveno weklar sigh in, m(edh) förmonga widlyfftigheeter. VDAkt. 1662, nr 22. Det Lybske Sändebudet Herrman Israel, som weklat honom in uti detta olyckelige kriget. Celsius G1 1: 235 (1746). Hvarför veckla saken in? VLitt. 1: 333 (1896). Landshövdingen som märkte hur han vecklade in sig, fick plötsligt en förtvivlad hosta som dränkte orden. Krusenstjerna Fatt. 2: 382 (1936).
VECKLA NED10 4 l. NER4. veckla ihop l. ut o. därigm föra (ngt, äv. sig) ner(åt); äv. mer l. mindre oeg., särsk. i fråga om människokropp o. d. (Han) wecklade sedan sig ned igenom stegen. Swedenborg Res. 69 (1736). Medan sömmerskan vecklade ner håret, satt hon orörlig framför spegeln. Benedictsson Peng. 128 (1885).
VECKLA OPP, se veckla upp.
VECKLA SAMMAN10 40 l. 32 l. TILLSAMMAN(S)040. veckla ihop. Sedhan weklas Fahnan tilsamman öfwer Hufwudet på honom. Schmedeman Just. 209 (1621). jfr sammanveckla.
VECKLA TILLHOPA, se veckla ihop.
VECKLA TILLSAMMAN(S), se veckla samman.
VECKLA UPP10 4, äv. (numera bl. vard.) OPP4. jfr uppveckla.
1) veckla ihop o. därigm föra (ngt) upp(åt). Bellman (BellmS) 1: 234 (c. 1775, 1790). Sjömannen .. vecklade upp skjortärmarna. Mellin Nov. 1: 611 (1832, 1865).
2) vika upp (o. släta ut) flera över (l. efter) varandra liggande veck hos (ngt, äv. sig) (o. därigm fälla upp l. öppna det); särsk. med avs. på (ngt av) papper o. d.; äv. dels mer l. mindre bildl. l. till veckla b, särsk. i refl. anv., i fråga om ngt som kommer till synes, dels i pass. övergående i dep., ungefär liktydigt med: veckla upp sig, vecklas ut, dels till veckla a, med avs. på det innehåll som avtäcks. Sahlstedt (1773). Gå bryt mig der en rosenknopp, / Som håller på att vecklas opp. Franzén Skald. 1: 211 (1824). En verld sig vecklar opp. Tranér Anakr. 146 (1827, 1833). Fru Haraldson började tigande att veckla upp det ena (tyg)stycket. Idun 1888, s. 265. När de vecklade upp den (lilla pappersrullen) såg de att den var fullskriven med en gammaldags snirklig handstil. Gripe Tordyv. 66 (1978).
VECKLA UR10 4, förr äv. UTUR. i fråga om att veckla ut ngt ur ngt, särsk. (o. i sht) refl.: veckla ut sig ur (ngt), särsk. i bildl. anv. l. till veckla b slutet: ta l. krångla sig ur (ngt); förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep., liktydigt med refl. anv., särsk. bildl., dels till veckla b slutet, dels: utvecklas ur (ngt). Så att præparatoria till tractaten motte göras och ingen tijdh att .. veklas uthur dette fast jemmerfulle krigedt försumas. AOxenstierna XI. 1: 461 (1634). At hafwa ett så kalladt lif och wecklas utur frö. Cronstedt Min. 2 (1758). Att komma i tillfälle att veckla sig ur den skuldsättning, hvaruti det sig befinner. ObjGästen 1829, nr 50, s. 3.
VECKLA UT10 4.
1) vika (o. släta) ut flera efter (l. över) varandra liggande veck hos (ngt, äv. sig) (o. därigm fälla l. breda ut det resp. sig) (jfr ut-veckla 1); äv. dels till veckla a, med avs. på det som därigm avtäcks l. uppenbaras (jfr ut-veckla 2), dels i pass. övergående i dep. (se särsk. slutet). Wingarne wickla och sträcka sig ut. Triewald Bij 51 (1728). Det kungliga Baneret / Strax vecklas ut och flaggar högt i luften. JGOxenstierna 4: 23 (1815). Hennes far vecklade belåtet ut den tjocka damastservetten. Krusenstjerna Pahlen 1: 94 (1930). Irma .. viker upp silkespapperet och vecklar ut något glansigt färgglatt. Jörgensdotter BergDöttrar 401 (2009). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. l. till veckla b, dels: breda ut o. dyl. l. uppenbara l. förete o. d., dels till veckla b slutet: ta l. krångla (särsk. sig) ut (ur ngt) o. d.; äv. i pass. övergående i dep., liktydigt med refl. anv.; jfr 2. HSH 7: 126 (1637). Att lifvet .. vecklar ut sin blomma. Wallin Rel. 2: 327 (1820, 1827). Till dess .. (trupperna) med möda kunde under hela nattens lopp veckla sig ut ur dalen. Emanuelsson Polyb. 1: 362 (1833). Om endast kärleken den unga / får vecklas ut i ymnig blom. Jensen FjStig 99 (1893).
2) utveckla (ngt) (se ut-veckla 3, förr äv. 5); äv. i refl. anv. l. i pass. övergående i dep.; numera bl. tillf. o. med medveten anslutning till bet. 1 slutet. Vi sett Dig växa, vecklas ut och mogna. Wallin (SVS) 2: 69 (1817, 1863). Hvilken väldig kraft har du ej vecklat ut. LbFolksk. 658 (1892). Allt var givet och vecklade ut sig ur det givna så som det skulle. Trotzig Sjukd. 73 (1972).
3) (†) utveckla (ngt) (se ut-veckla 4). At kunne rätt .. vikla desse ährenden uth och dem rätteligen förklara. AOxenstierna 6: 6 (1631). 2SAH 40: 548 (1865).
VECKLA UTUR, se veckla ur.
Spoiler title
Spoiler content