VELIT veli4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. veles (pl. velites), sannol. samhörigt med velox, snabb (se VELOCIPED) l. vehere (se VEHIKEL)]
hist. särsk. i pl., sammanfattande, om trupp av lätt beväpnade romerska infanterister. Veliterne .. skulle tillbakatränga fiendens rytterihopar. Ritterberg Sall. 158 (1832). Det lättbeväpnade .. (fotfolket) bildade 1,200 veliter. Tingsten AnvTakt. Bih. 3 (1887).
SAOB
