VENAL, adj. Anm. Ordet förekommer tidigast med lat. böjning i n. sg.: venale. AOxenstierna 5: 254(1630).
Etymologi
[jfr eng. venal; av fr. vénal, av lat. venalis, till venum, (handels)vara till salu, äv.: försäljning; av ovisst ursprung. — Jfr VENALITET]
(†) mer l. mindre nedsättande l. klandrande: som kan köpas (för pengar), till salu; särsk. om person, övergående i bet.: mutbar (äv. i överförd anv., om ngt abstrakt); jfr FAL, adj.1 I 1, 2. GJEhrensvärd Dagb. 1: 462(1779). Allmänheter, som i venala tidehvarf ofta gäckas och svikas i löften. Blix SvFinance 69(1797). Att kansleren Bestuscheff var venal, är bekant och bevisligt. Han tog Englands penningar, då Frankrike var för sparsamt. Geijer II. 5: 102(1838). Den kärlek, som .. (Baudelaire) nästan uteslutande sysslar med, är den venala. BonnierLittH 4: 284(1930).
