VENALITET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[av fr. vénalité, av senlat. venalitas, av venalis (se VENAL)]
(†) egenskapen l. förhållandet att vara mutbar l. kunna köpas för pengar; jfr FALHET. Man har skickat till Patriotiska sällskapet en smädeskrift, i vilken statssekreterarne anklagas för venalitet. 3SAH LII. 2: 238 (1785). Det synes mig .. som han borde besinna, att genom dessa penningsskänker alstras en anda af venalitet. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 43 (1815). Auerbach (1916).
