SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VERMIKULIT vær1mikuli4t, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. -c-)
Etymologi
[jfr eng., fr. vermiculite; bildat till lat. vermiculus, dimin. av vermis, mask (se VERMICELLER), med den i benämningar på mineral vanliga ändelsen -it; mineralet antar vid upphettning maskliknande former innan det smälter. — Jfr VERMILLON]
(i fackspr.) benämning på brunt l. guldgult vattenhaltigt o. glimmerliknande mineral bestående av aluminium-, järn- o. magnesium-silikater; särsk. om sådant mineral använt ss. jordförbättringsmedel o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 273. Vid vittring .. mister (biotit) sin elasticitet, bildande ett brunt el. guldgult metalliskt skimrande mineral (vermiculit, ”kattguld”). 2SvUppslB 11: 827 (1949). Krukväxtjord kan blandas med perlit eller vermikulit, mineraliska material som gör jorden luftig och samtidigt fuktighetshållande. Sydsv. 13/2 2008, Hemma s. 8.
Spoiler title
Spoiler content