VERNA, r. l. f.; pl. -or; äv. VERN(E), m., anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(värna 1746–1862. värnar, pl. 1746)
Etymologi
[jfr fsv. virnabora, virnahul, av bromslarv förorsakat hål i boskapsdjurs hud, sv. dial. verna; jfr fd. verne, virne (d. dial. verne, værne), nor. nn. vere, m., fht. werna, wern, werra (t. werre, liten böld i ögonlocket); jfr äv. mnl. weer, förhårdning, feng. wearr, m., dets.; sannol. besläktat med lat. varus, utslag, finne (se VARIOLATION), l. VÅRTA]
(†) om larven av styngflugan Hypoderma bovis Lin., oxstyng; möjl. äv. om av flugans larver förorsakat hål i huden på boskap. Til bot .. har man smort kalfvarna .. med Själtran, hvarvid man skal befunnit, at samma kalfvar fått inga Värnar följande året. Kalm VgBah. 194 (1746). Honan lägger äggen emellan håren nära ryggen på fäkreaturen; ur dessa ägg utkläckas larverna (”värna”) och borra sig in uti huden. Thomson Insect. 359 (1862).
