VERONIKA værå4nika, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (äv. -c-).
Etymologi
[jfr t. veronika, eng. veronica, fr. veronique; av mlat. veronica, trol. till Veronica, namn på den kvinna som enl. legenden torkade Kristi tårar. — Jfr VEKA, sbst.3]
(individ l. art av) växtsläktet Veronica Lin.; särsk. om arten V. officinalis Lin., ärenpris; jfr PRISA, sbst. Liljeblad Fl. 8 (1798). Den nyvakna veronika, som kallas Trohet i döden – blomman med de djupblåaste af alla ögon. Gellerstedt Glänt. 60 (1909). I varje stödbladsveck (på pilgrimsveronikan) sitter en knappt millimeterstor vit blomma, byggd som veronikan hemma i trädgården – fyra kronblad, två tydliga ståndare och ett stift. GbgP 16/6 1996, s. 49. NE (1996; i pl., om släktet). — jfr KLIPP-, MAJ-, REV-, SKOGS-, STRAND-, TE-, VATTEN-VERONIKA m. fl.
