[jfr d., nor., eng. veronal; av t. veronal, urspr. varumärkesbenämning; sannol. bildat till stadsnamnet VERONA (där en av uppfinnarna befann sig då läkemedlet skulle namnges) efter mönster av SULFONALo. TRIONAL; termen tidigast använd 1903 av de tyska kemisterna E. Fischer o. J. von Mering]
(förr) om visst slags sömnmedel l. lugnande medel (innehållande dietylbarbitursyra). Veronal är ett vackert kristalliniskt, färglöst ämne, af svagt bitter smak. Hygiea 1903, 2: 92. Lugnande medikamentösa medel äro opium och bromsalter, morfin, sulfonal, trional och veronal. Svenson Sinnessj. 130(1907). 5 gr. veronal ger lätta, 10 gr. medelsvåra och större doser svårare förgiftningar. Ljungdahl ÄmnSj. 253(1930). Han arbetar på nätterna då allt är tyst och ligger på dagarna nedsövd av opium, veronal eller trional. Johannisson MelankRum 118(2009).
