VERSATIL vær1sati4l, adj.
Etymologi
[jfr d., nor. versatil, eng., fr. versatile; av lat. versatilis, avledn. av versare (se VERSERA)]
rörlig; mångsidig; om person äv.: som har rörligt intellekt. Pfeiffer (1837). När (ståndar)strängen är fäst liksom endast i en punkt och (ståndar)knappen därför är lättrörlig, såsom hos gräsen, säges den senare vara versatil. 2NF 27: 564 (1918). En utomordentligt versatil och easygoing ung man. Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 12 (1950). Den versatile pjäsfabrikanten. AB 24/1 1960, s. 2. (Låtskrivarens) styrka ligger .. i det versatila uttrycket och referenserna. SmålP 17/8 2011, s. B8. Fiskskinn .. är ett väldigt versatilt material och kan användas till allt från kläder och skor till väskor. Hufvudstadsbl. 16/12 2013, s. 2.
Avledn.: VERSATILITET, r. l. f. [jfr eng. versatility] om egenskapen l. förhållandet att vara versatil. En allmän retlighet och versatilitet i nerfsystemet, hos personer med klena kroppskrafter. TLäk. 1834, s. 112. (Sångerskans) versatilitet gäller inte bara genrer utan även omfång och ekvilibrism. Expressen 9/12 2010, s. 6.
