VERSIFEX, m.//ig.; i best. anv. utan slutartikel; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. versifex; bildat till lat. versus (se VERS) efter mönster av PONTIFEX]
(†) person som diktar l. författar (rimmad) vers; särsk. i nedsättande anv.; jfr VERS-MAKARE. Benzelstierna Cens. 10 (1737). (H. Bager) har författat flere .. Skrifter, hvilka .. alldeles äro bortglömde, deremot har han fått ett, till betydelsen af usel Versifex, öfvergånget namn bland allmänheten. Hammarsköld SvVitt. 1: 301 (1818). En valhändt versifex kan ingen ting / Framstafva till ditt lof. Törneros (SVS) 3: 1 (1830). I Franska Diktkonsten fanns på 1700-talet ett slags dikt som hette amphigouri, eller medvetet pekoral, där versifex roade sig att driva gäck med läsaren. Strindberg TalNat. 109 (1910). Han är en driven versifex. SvD(A) 29/10 1932, s. 9.
