publicerad: 2017
VETA, sbst.1, f.; anträffat bl. i oblik form.
Ordformer
(witu (-th-, -w))
Etymologi
(†) vetskap, kännedom. SvTr. 4: 29 (1522). (Han) swoor at ha(n) jcke m(edh) si(n)ne witu hade (osv.). OPetri Tb. 165 (1527). Jngen bergxman skall loff haffua någen malm sälia eller soffringh vtan gruffua fogtans witw. G1R 7: 141 (1530).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content