SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VETA, sbst.2, n.; best. -t.
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[jfr t. wissen; till VETA, v.1]
(†) vetande; särsk. pregnant, om ett alltomfattande o. ss. sant l. egentligt uppfattat l. betraktat vetande, särsk. i uttr. det sanna vetat. Wet thet, och noga thetta merck: / Wårt weta här är styckewerck. Scherping Cober 2: 84 (1737). Då Gud allena ägt vetat och vet allting på en gång .. måste däremot (osv.). UrFinlH 759 (1793). Det sanna vetat, liksom det sanna varat, ligger aldrig i åskådningarne utan alltid i tankarne eller begreppen. MinnCJBoström 361 (1897).
Spoiler title
Spoiler content