publicerad: 2017
Ordformer
(vefven, sg. best. 1559. veva (hw-, w-, -ee-, -fv-, -fw-) 1650 osv. väfva (w-, -ffu-, -fw-) 1597–1906. weeff 1620. weffan, sg. best. 1676. wefwet, sg. best. 1737. wäf c. 1748)
Etymologi
1) († utom i α, β) stund; förr äv. med inbegrepp av 2. En Fru, som wisat har, in til sin sidsta Wefwa, / Det hon at älska Gud och Eder har förstått. Eldh Myrth. 117 (1721, 1725). Mig tyckes sådant råd är bäst i sådan hwefwa. Düben Boileau Sat. 7 (1722). Dähnert (1784). — särsk. i vissa uttr.
α) (fullt br.) i sådana uttr. som i samma veva, vid (ungefär) samma tid, samtidigt. Uthi samma vefven hadhe han .. thesslikest Rekareboerne församlade. LPetri Kr. 110 (1559). Samuel Johanson klagade, att i sam(m)a hwefwa kom en sten farandes genom fönstret i hans bagarestuga. UUKonsP 10: 41 (1673). (Reportern blev) själv vittne till hur en rysk militärkolonn med 23 pansarbandvagnar i samma veva korsade gränsen. AB 28/8 2014, s. 2.
β) (fullt br.) i sådana uttr. som i den(na) veva(n), vid det tillfället l. den tiden. RARP 4: 303 (1650). Midt i denna vefva och trängsel inträdde på gården .. Bertelsköld. Topelius Fält. 4: 157 (1864). Det var i den vevan som familjen flyttade till Jämtland. EskilstKurir. 6/9 2013, s. 20.
γ) (†) i sådana uttr. som i vevan, vid den tiden. Runius (SVS) 1: 318 (1713). Men tydligen bör utom befrielsen ur fångenskapen den i vefvan inträffade befordringen till generalmajor ha inverkat uppmuntrande. KKD 10: VII (1914).
2) (numera bl. tillf.) härva (se HÄRVA, sbst.2 3), oreda, tumult; ngn gg äv. bestyr; jfr 1. Brenner Dikt. 2: 115 (1717; bestyr). Min Hustru mera mild, för mig syns endast lefva. / För mig hon blandar sig i stora verldens vefva. GFGyllenborg Vitt. 3: 243 (1773, 1797). (Om en tidigare avslöjad sammansvärjning:) Der är en törntagg qvar af Messeniska vefvan. Topelius Planet. 3: 165 (1889). Det var en hopplös veva av osäkra antaganden man byggde på. Kihlman Idyll 163 (1935). Östergren (1967).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content