VIBRION vib1riå4n l. -riω4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng., fr. vibrion; av nylat. vibrio (gen. -ōnis), till lat. vibrare (se VIBRERA)]
med. skruvformad o. svagt bågformad l. kommaliknande bakterie av släktet Vibrio Pacini; i sht i pl.; jfr KOMMA-BACILL. FörhLäkS 1863, s. 83. Vibrioner, såsom vi med ett gemensamt namn vilja kalla alla dessa små organismer, uppkomma öfverallt, der organiska vätskor få stå utsatta för luftens tillträde. Törnblom Dammet 9 (1872). Korta, något krumböjda (bakterie)former kallas vibrioner. LfF 1910, s. 188. Företer sjuk kliniska symtom på kolera, skall han underkastas alla för kolera föreskrivna åtgärder, ändock att varken koleravibrioner eller andra misstänkta vibrioner upptäckas hos honom. SFS 1934, s. 209. — jfr KOLERA-VIBRION.
