publicerad: 1936
KOLERA kω4lera l. (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) kωle4ra l. 032 (koléra ell. kólera Dalin; jfr CFDahlgren 2: 8 (1837), på vilket ställe ordet rimmar med residera), r. l. f.; best. -an (Leopold 5: 251 (c. 1820) osv.) ((†) i best. anv. utan slutart. BOlavi 196 b (1578), Palmchron SundhSp. C 7 a (1642)).
Ordformer
(förr skrivet chol- (col-). -ol- 1578 osv. -oll- c. 1645)
Etymologi
[jfr d. kolera, t. o. eng. cholera, fr. choléra, coléra; av lat. cholera (i bet. 1, 4, i mlat. äv. i bet. 2), av gr. χολέρα, magsjukdom med svår diarré o. kräkningar, sannol. bildat till χολή, χόλος, galla (se GALLA, sbst.2, KOL-). — Jfr KOLERIKER, KOLERISK, KOLERIN]
a) om den från levern avsöndrade gallan, från vars föregivna rubbningar l. föregivna abnorma förekomst l. tillstånd den ä. medicinen härledde många sjukdomstillstånd o. som av humoralpatologien antogs vara en av kroppens fyra vätskor l. ”humores” o. av dessa den vars (starkare) övervikt i kroppen (särsk. i blodet) låg till grund för det koleriska temperamentet; äv. om blod som ansågs vara starkt bemängt med galla (o. därigenom ”hett” l. ”förbränt”). BOlavi 1 a (1578). Then heta bloden som nempnes Cholera. Dens. 2 a. Cholera eller Gallan för sin Hitzigheet och Torrheet kommer bäst öfwerens medh Elden. Palmchron SundhSp. C 7 a (1642). Lindh Huuszapot. 16 (1675). — särsk. i uttr. den gula kolera l. (den) röd(a) kolera, om gallan (eg. ss. antagen orsak till sjukdomstillstånd med abnormt gul- resp. rödfärgad hud o. d.); motsatt: svart kolera (se b). Then rödhe Colera som är heet och torr, .. then swarte Colera som är kåld och torr. BOlavi 13 a (1578); jfr b. När heele kroppen är besmittet med then gula wätsken .. Huilken sig .. förorsaker vdaff then gula Cholera, när hon icke kan komma inflytande j Gallan. Dens. 62 b. Berchelt PestBeg. A 7 a (1588).
b) i uttr. (den) svart(a) kolera l. förbränd kolera, om det mörka o. tjocka blod som av den ä. medicinen antogs innehålla ”svart galla” (se GALLA, sbst.2 1 b) l. stoff till galla (det förra slaget enligt humoralpatologien tillhörande det melankoliska temperamentet). BOlavi 13 a (1578; se a slutet). Synes thet (dvs. blodet, när man låtit åder) watuachtigt och klart, tå är siukdomen wthaff swart Cholera, thet är Melancholia. Berchelt PestBeg. A 7 a (1588). IErici Colerus 1: 155 (c. 1645).
2) (†) koleriskt temperament; äv.: hetsighet, häftighet; jfr KOLERISK 3. Alltför mycken colera! alltför mycken colera! CIHallman 439 (1782). Jemför temperamenterna: sätt flegman bredvid koleran. Leopold 5: 251 (c. 1820).
3) (†) hästsjukdomen koller (i ä. tid uppfattad ss. ett abnormt koleriskt temperament). IErici Colerus 2: 234 (c. 1645). Rålamb 13: 121 (1690).
4) sporadiskt uppträdande sjukdom som ss. huvudsymtom har kräkningar o. diarré (med gallblandade uttömningar) samt kolikplågor o. som beror på en akut mag- l. tarmkatarr (orsakad av vissa bakterier, av matförgiftning o. d.); stundom äv. om liknande diarréer o. d.; numera nästan bl. för åtskiljande från 5 [jfr nylat. cholera nostras] (mindre br.) i uttr. europeisk l. inhemsk l. sporadisk kolera; jfr GALL-SJUKA. Den, som äter för mycket, kan lätt få colera, så at han vomerar och purgerar på en gång. Linné Diet. 2: 23 (c. 1750). Skillnaden emellan den nu utrikes härjande Cholera-sjukdomen och den lindrigare Cholera, som ofta förekommer äfven i Sverige. SFS 1831, s. 206. FörhLäkS 1867, s. 36. BonnierKL 6: 1004 (1925). — jfr SOMMAR-KOLERA.
5) av kolerabakterien förorsakad akut infektionssjukdom, vars symtom likna dem vid ”inhemsk kolera” (se 4) o. som sedan urminnes tid varit endemisk i Indien o. efter 1817 utbredt sig i pandemier över större delar av jorden (i Sv. första gången uppträdande 1834); i sht förr äv. (för åtskiljande från 4) [jfr nylat. cholera asiatica] i uttr. asiatisk l. epidemisk l. indisk kolera. DA 1825, nr 61, s. 1 (i fråga om förh. i Grekland). Den så kallade Asiatiska eller epidemiska Choleran. SFS 1831, s. 206. Stenhammar Riksd. 1: 122 (1834). Wirgin Häls. 1: 23 (1931).
7) om hos husdjur, särsk. fjäderfä, förekommande, smittosamma koleraliknande sjukdomar; i sht i ssgr. Lundberg HusdjSj. 92 (1868). — jfr HÖNS-KOLERA.
-ARTAD, p. adj. —
-BAKTERIE. skruvliknande bakterie (vibrion) som förorsakar den asiatiska koleran o. som år 1884 upptäcktes av den tyske bakteriologen R. Koch. FörhLäkS 1884, s. 269. LfF 1910, s. 205. —
-BARN. (†) om minderåriga barn efter föräldrar som avlidit i kolera. Bremer Brev 4: 355 (1864; i fråga om förh. 1853). Dahlgren Lyr. 166 (1913; i fråga om förh. på 1850-talet). —
-DIARRÉ. med. lättaste formen l. första stadiet av asiatisk kolera, yttrande sig bl. i diarré; äv. om diarré med tarmuttömningar liknande dem vid asiatisk kolera. NVexjöBl. 1848, nr 29, s. 3. BonnierKL 6: 1004 (1925). —
(4, 5) -DROPPAR, pl. farm. benämning på olika, urspr. ss. medel mot kolera avsedda droppar (i allm. tinkturer), sedermera äv. använda vid häftiga diarréer. Thielemans koleradroppar. Alm(Sthm) 1855, s. 42. Söderström LäkKvacksalv. 58 (1926). —
-FLUGA. benämning på vissa mycket små insekter som råkat förekomma i stor mängd under vissa koleraepidemier o. av folket satts i samband med dessa.
b) (i folkligt spr. i vissa trakter) om vissa till blåsfotingarnas ordning (Thysanoptera) hörande insekter, i sht arten Thrips physapus Lin. Thomson Insect. 236 (1862). DN(A) 1934, nr 208, s. 7. —
-FRÖ. (numera knappast br.) jfr -BAKTERIE, ävensom FRÖ, sbst.1 2 b. TLäk. 1832, s. 156. SD 1893, nr 8, s. 4. —
-KULTUR. bakteriol. —
-KYRKOGÅRD ~102, äv. ~200. (förr) kyrkogård avsedd för begravning av koleralik under koleraepidemi. Munthe Nap. 26 (1885). —
-LIKVAGN~20 l. ~02. (förr) för transport av koleralik under koleraepidemi avsedd likvagn; jfr -VAGN. Blanche Tafl. 163 (1845). —
-LÄKARE. läkare som under koleraepidemi behandlar kolerasjuka l. som är skicklig i (specialist på) behandlingen av kolera. ÖresundP 1848, nr 5, s. 1. NF 2: 1577 (1878). —
-SERUM. (i fackspr.) —
-SMITTA, r. l. f. kolerans smittämne; förr äv. dels: förhållande(t) att vara nedsmittad av kolera, dels: koleraepidemi. I händelse Cholera-smittan utbryter i någon ort af Finland. SFS 1831, s. 234. Den för kolerasmitta misstänkta Stockholmskan. Zedritz 3: 163 (c. 1855). Varor, som kunna misstänkas medföra pest- eller kolerasmitta. SFS 1905, nr 46, s. 8. —
-SPIRILL. (numera föga br.) bakteriol. kolerabakterie. Wallis Bakt. 32 (1888). 2NF 34: Suppl. 429 (1922). —
-VACCINERING. i sht bakteriol. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content