SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIKARIA vika4ria, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KyrkohÅ 1901, s. 24, osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. vikarie, Reuterdahl SKH II. 2: 463 (1850), Carlquist Herdam. II. 2: 39 (1948: domkapitelsvikarier)); förr äv. VIKARIE, sbst.1, n.; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(vikaria (-c-) 1756 osv. vikarie 18481948. vikarie- (-c-) i ssg 1633 (: vicarie godz) osv.)
Etymologi
[jfr d. vikar, vikarie, eng. vicary, fr. vicairie; av mlat. vicaria, ståthållarskap, ställföreträdarskap, till lat. vicarius (se VIKARIE, sbst.2)]
kyrkohist. i fråga om ä. katolska förh., om en till domkyrka l. annan större kyrka (gjord donation till dit) hörande stiftelse (se d. o. 5) för bekostande av mässans firande; särsk. [efter lat. vicaria perpetua] i uttr. stadigvarande l. ständig vikaria; jfr PREBENDE 2 a, VIKARIAT 2. Johannes Odulphi, gaf Upsala Kyrka sina Gårdar .. för en stadigwarande Vicaria. Botin Hem. 2: 80 (1756). Den .. (1281) aflidne erkebiskop Jacob Israelsson hade .. stiftat en ständig vicaria vid (s:t Nicolai o. s:ta Catharinas altare). AntT XV. 1: 102 (1896). Genom K(ungligt) br(ev) 1580 11/1 erhöllo predikanterna i Malmö som förbättring i sina lönevillkor inkomsterna av S:t Andreas vikarie i Lunds domkyrka. Carlquist Herdam. II. 2: 23 (1948). Fast egendom och reda penningar anslås för grundandet av en vicaria vid Uppsala kyrka. HT 1952, s. 241. Den tredje av dessa vikarior instiftades av rådmannen Henrik Munter och hans syster Heseke enligt ett testamente från 1427. Fornv. 1991, nr 86, s. 39.
Ssg: VIKARIE-GODS. kyrkohist. Ähret hans arffvegodz, så kan han få thet igen; haffver dhet allenast varit vicarie godz, så kan han beholla jus patronatus der öffver, men haffver tå på ingen arffzrätt att prætendera. RP 3: 266 (1633).
Spoiler title
Spoiler content