[jfr d., t. viktoria, eng., fr. victoria; av namnet på den brittiska drottningen Victoria (se VICTORIA-)]
(förr) öppen, lätt, hästdragen vagn med fyra hjul, faetong. En phaëton (äfven kallad ”victoria”). Wrangel HbHästv. 397(1885). Bleka kvinnor i låga, tystglidande viktorior. Bergman Dröm. 11(1904). Herrn ska veta, att kuskar får höra så mycket, om de har goda öron och kör viktoria eller öppen droska. Kernell UtfGrönGob. 156(1942). Friherre G. A. Falkenberg .. har skänkt en landå, en victoria samt en gigg (till Nordiska museet), utgörande tre goda illustrationer till det senare 1800-talets raffinemang då det gällde ståndsmässiga åkdon. Fatab. 1954, s. 229.
