SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIKTORIANSK vik1tωria4nsk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. victoriansk, t. viktorianisch, eng. victorian; till VIKTORIAN l. VIKTORIANISM]
som är från l. har samband med l. kännetecknar drottning Victoria av Storbritanniens regeringstid; äv.: som kännetecknas av l. har samband med viktorianismen. 2NF 35: 590 (1923). Den anglosachsiska rasens oerhörda expansion under den viktorianska aeran. NordT 1925, s. 263. Den viktorianska tidens pryderi lever naturligtvis kvar i vissa kretsar, men i tryck och på teatern har man tillstånd att säga saker som knappast kunde viskas för tjugo år sen. OoB 1928, s. 446. Hennes moraliska världsbild var den strängt borgerliga, viktorianska eller oscariska. Lidman Vällust 136 (1957). Hon har den victorianska avskyn för folk som vänder ut och in på sig. Starfelt Nödh. 95 (1968).
Spoiler title
Spoiler content