(äv. hu-, hv-, hw-, -ij-. -a 1658–1769. -o, nom. 1727. -o, oblik form 1717–1751. -u, nom. c. 1594. -u, oblik form 1658–c. 1705)
Etymologi
[sannol. till sv. dial. vimsk, adj., vimsig; till VIMSA]
(†) förvirring; äv. mer l. mindre liktydigt med: galenskap l. dårskap; särsk. i uttr. i vimsko. JBureus hos Lindroth Bureus 49(c. 1594). Alldrig kan en förståndig hierna snarare komma i wanwett och hwimsku, än då kärleks Ellden den samma itändes. OBroman hos Barr Broman 69(c. 1705). Wår Herre tager bort sin wälsignelse, när man intet går rätta wägar, uthan i hwimsko grijper til the medel, som äre aldeles otienlige och orijmlige. Lindestolpe Fross. 54(1717). Ert hårda Hiertelag en Hwimska följer på. Eldh Myrth. 109(1719, 1725). Ihre 1: 951(1769).
SAOB
