publicerad: 2017
VIN, sbst.1, m.
Ordformer
(vijn c. 1535. vin (w-) c. 1535–1643. vinn (w-) 1638–1660)
Etymologi
(†) om vid köp av jord l. lösöre o. d. av båda parter tillkallad man med uppgift att vid ev. senare väckt klander intyga köpets giltighet, mäklare (se d. o. 1), garant; särsk. [fsv. mæþ vin ok vitni] i uttr. med vin och vittne. Vin är mäklare. OPetri i Lychnos 1937, s. 143 (c. 1535). Hafuer han .. (oxen) kiöpt med vinn och vittnom, hvarföre skall kiöpet stånda, medan thet Lagligit ähr. UpplDomb. 4: 20 (1638). Sådant (köp av tomt) icke med winn och witne gjordt, som lagen fodrar (är inte giltigt). RARP 8: 142 (1660).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content