SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VINA vi3na2, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr eng. veena; ytterst av sanskr. vīṇā]
benämning på ett gammalt (delvis om luta påminnande) indiskt stränginstrument. Ekbohrn (1885). (Gudinnan Sarasvati) avbildas gärna med en luta (vina), en bok och en rosenkrans som igenkänningstecken. Konow Hind. 68 (1927). För att möjliggöra .. (uthållandet av en ton, över l. under vilken en melodi ljuder) konstruerades säckpipans kordunpipor och de utanför gripbrädan befintliga strängarna på vissa instrument, luta, indisk vina o. s. v. Moberg TonkHVäst. 1: 57 (1935). Vina .. (dvs.) indisk långhalsluta med fyra spel- och tre bordunsträngar, den sydindiska klassiska musikens främsta instrument. NE (1996).
Spoiler title
Spoiler content