publicerad: 2017
VINK viŋ4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. hu-, w-, -ck)
Etymologi
1) († utom i slutet) motsv. VINKA, v.1 1, om blinkning l. rörelse med öga, särsk. ss. tecken för att tillkalla l. avfärda l. kommendera ngn; jfr BLINK, sbst.1 4. Een öfwerträfflig Skönheet; vppå hwilkens winck och ögne-laat hans Lycka och Olycka i Lijf och Död skulle hängia. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). I ljusets borgar, han från gudastolen / Med ögats vinkar leder Månens gång. Stagnelius (SVS) 3: 27 (1814). Björkman (1889). — särsk. (numera bl. ngn gg) i oeg. l. bildl. anv., med tanke på den tid som åtgår för en blinkning l. ett ögonkast; särsk. i uttr. i en vink, förr äv. i l. på vinken, på ett ögonblick, genast, ögonblickligen (jfr BLINK, sbst.1 5 a). Nordenflycht QT 1745, s. 46 (: på). Du (måste) veta, at ÄnkeDrottningen .. vill hafva Dig hem, så mycket mer som hon väntar at genom Dig få Operor, Tragedier och Gud vet hvad alt gjordt lika som i vinken. Lamm Oxenst. 271 (i handl. fr. 1774). Den, som kan uplyfta sig till allmänna begrep, och derigenom, likasom i en vink, öfverse gerningars verkan på hela människoslägtet. Boëthius Sedol. 35 (1782). Med spjutet, till höger .. (Oden) böjde / kung Atles svärd, som i vinken sjönk ned. Ling As. 130 (1833).
2) motsv. VINKA, v.1 2, om vinkande rörelse (med hand), särsk. ss. hälsning l. tecken för att tillkalla l. avfärda l. kommendera ngn; förr äv.: nick (se NICK, sbst.1 a); särsk. i uttr. ge (ngn) en vink (jfr 3). Sylvius Curtius 575 (1682). Trulls .. Jag kan aldrig wara .. säker, at icke hungern åter kommer på mig igen .. Leander Om du bara gifwer mig en winck, när du behöfwer, så skall det straxt blifwa bestält. Modée Dår. 65 (1741). Vid den vink .. (Zeus) gaf med hufvudet, skälfde Olympen. Adlerbeth Æn. 226 (1804). Prinsessan gaf en vink och gick i trädgården. AvHauswolff hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 162 (1808). Statsrådet .. tillkännagaf att han .. i stället för med hattaftagning, skulle önska sig helsad med en nick eller en vink. Hellberg Samtida 12: 1 (1874). En hastig vink bjöd den inträdande att icke göra buller. Idun 1890, s. 24. Han gav den guldsmidde en vink och betjänten tog då upp papper och två omgångar skrivattiraljer ur väskan. Erkelius SåsomEld 258 (1989). — jfr BIFALLS-, KÄRLEKS-VINK.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av (1 o.) 2; särsk. om handlingen att antyda (se d. o. 3) (ngt), antydan; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: anvisning l. råd o. d., dels: upplysning (se d. o. 2 c), dels: (ej uttryckligen given l. uttalad) uppmaning l. påstötning l. önskan (särsk. i sådana uttr. som (lyda) (ngns) minsta vink (förr äv. på första vink)); särsk. i sådana uttr. som ge l. få en vink, förr äv. göra ngn en vink; ibland äv. med kvardröjande bet. av 2. Schroderus Os. III. 1: 138 (1635). Ingen kyrkia har H:s M:t tillåtet at kasta eld uti: ehuru man haftt wink, at fienden uti en skolat hafwa sitt förråd på krut ock matwaror. Hermelin BrBarck 63 (1703). Man giorde mig en wink, at jag skulle göra så med, men jag nekade. Dalin Arg. 1: 92 (1733, 1754). (Soldaterna) skulle på förste wink giöra deras syssla. Dalin Hist. III. 2: 292 (1762). Nu Blenda fick en vink att stiga upp från jorden. Stagnelius (SVS) 3: 158 (1822). För att vara oberoende af bevillning, nedlät .. (Englands kung) sig att taga underhållspenningar af Ludvig 14 och lyda dennes minsta vink. Pallin NTidH 107 (1878). Bokens fjärde kapitel innehåller .. många goda praktiska vinkar, även om man får taga en del av upplysningarna med en viss reservation. TT 1942, Bergsv. s. 51. Den fåfänga förhoppningen att snubbla över någonting som kunde ge ett slags vink om vad som hade hänt. Nesser FallG 486 (2003).
Spoiler title
Spoiler content